tag:blogger.com,1999:blog-33529796552212675982024-03-05T00:24:21.211-08:00Villa LugnetLivet. Huset. Familjen - ja, och allt där emellan.Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.comBlogger137125tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-55632152698356408132015-07-15T06:09:00.001-07:002015-07-15T06:10:21.755-07:00Att ha haft ettårskalas.<div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiON6iiL2kN8NkWQHPbZciwqnwCQB2bsVyWgIq45lAQ7EoYS85KEEf940Ia2u6_6qjtbcEYELlkDomN5ok80tgZwgWV5kXpESYguqEkVDHJEzzjvUk3r1MMbJteW0BaaKwrSTOanjmf4Yee/s640/blogger-image-1145258869.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiON6iiL2kN8NkWQHPbZciwqnwCQB2bsVyWgIq45lAQ7EoYS85KEEf940Ia2u6_6qjtbcEYELlkDomN5ok80tgZwgWV5kXpESYguqEkVDHJEzzjvUk3r1MMbJteW0BaaKwrSTOanjmf4Yee/s640/blogger-image-1145258869.jpg"></a></div><br></div>I helgen blev lilla Alice ett år. Ett helt har alltså gått. Och kalas blev det, så klart. Även om Alice inte själv förstår så mycket av uppståndelsen, paketpapper och en massa folk som kommer och kniper henne i kinderna, så är kalas viktigt för mig.</span></div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilTKMl3pQgoZjvDKkRUaQtQoPEFJye618likCRV_loV3YjjuoIhpYzNvPgqiLzFS_qBhBUZuf4yrSr8QX_ErnxwDXMVFJlxsxTRGMJiSLh7DDlHgd5cMvM3u9T1GsB6TuhYSKlQrUOLuGN/s640/blogger-image-573369308.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilTKMl3pQgoZjvDKkRUaQtQoPEFJye618likCRV_loV3YjjuoIhpYzNvPgqiLzFS_qBhBUZuf4yrSr8QX_ErnxwDXMVFJlxsxTRGMJiSLh7DDlHgd5cMvM3u9T1GsB6TuhYSKlQrUOLuGN/s640/blogger-image-573369308.jpg"></a></div><br></div><br></div><div><br></div><div>För det första älskar jag att pyssla & dona. Jag älskar att planera, fixa & verkligen ha en tanke bakom sånt jag gör. Oavsett om det är ett kalas eller en fika med mammorna. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjeWNrLjpECYjoIkkJfwO3pLE46H1R0sQl-YdmHyusCunO6mLcK1TqAeUJGCTB1MlYYrhAZrDKTBgdHsGEvH5WGT1VRfNg0UDiFOXM3uF9DzL7IxtpBLvcAkmP1VInNPskFmb3VjnytVpq/s640/blogger-image--1210361798.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjeWNrLjpECYjoIkkJfwO3pLE46H1R0sQl-YdmHyusCunO6mLcK1TqAeUJGCTB1MlYYrhAZrDKTBgdHsGEvH5WGT1VRfNg0UDiFOXM3uF9DzL7IxtpBLvcAkmP1VInNPskFmb3VjnytVpq/s640/blogger-image--1210361798.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Så redan för flera månader sen hade jag bestämt tema på kalaset. Zebra, rosa, svart & vitt. Inbjudningskorten speglade temat. Dukningen. Alice klänning. Ballonger. Ja allt. </div><div><br></div><div>Jag är själv uppvuxen i en familj då kalas alltid varit en stor grej. Kanske för jag har en mamma som också är väldigt pysslig. Hon gillar också att fixa & dona.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuqSq7fPiyj9zDOrgNAweFgOOEht4Ua5QRJVunFBrbu_pOwN8Xle52GF6UEw6WDbBxqRAN6Al8HT8AAsbfcVhOi8HfPYaNYrXHGenTbfP1_AstgX1TIkVe-AGK6QffAqSMA1sZAVnSO0tu/s640/blogger-image-258456610.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuqSq7fPiyj9zDOrgNAweFgOOEht4Ua5QRJVunFBrbu_pOwN8Xle52GF6UEw6WDbBxqRAN6Al8HT8AAsbfcVhOi8HfPYaNYrXHGenTbfP1_AstgX1TIkVe-AGK6QffAqSMA1sZAVnSO0tu/s640/blogger-image-258456610.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Jag vill att kalasen ska vara något speciellt varje gång. Något lite extra. Ju</div><div>Äldre barnen blir dessuto roligare kommer den där planeringen också bli tror jag. När barnen själv kan få vara med och bestämma.</div><div><br></div><div>Iallafall så är det inte så att jag säger att våra kalas på något sätt är bättre än andras. Utan anledningen är att JAG tycker det är så himla roligt att få fixa & ordna. Hade jag inte gjort det, hade jag aldrig lagt så mycket tid på ett kalas.</div><div><br></div><div>Min pappa, som i grunden är fotograf, kom innan kalaset och tog ettårskalaset på Alice! Blev väldigt fina bilder!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBxujh2jZP3cwraKPiMCPk5hcPsPgOTAnBEmLszQQnTNF820DA-RebpJdlINw54K3KLRDiJzOhqHNiDh7txzgMximreMQnWp1_z9Tu_hRQsL8MyY16tr6E90xgSzeYTlqhS7kDQBLm_i4S/s640/blogger-image--421874520.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBxujh2jZP3cwraKPiMCPk5hcPsPgOTAnBEmLszQQnTNF820DA-RebpJdlINw54K3KLRDiJzOhqHNiDh7txzgMximreMQnWp1_z9Tu_hRQsL8MyY16tr6E90xgSzeYTlqhS7kDQBLm_i4S/s640/blogger-image--421874520.jpg"></a></div><br></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-9252425962773654002015-07-15T05:51:00.001-07:002015-07-15T05:51:44.801-07:00En veckas sommar.Så kom sommarvärmen äntligen till oss! Sol, värme, bad, grill! Och som vi njutit. Av varenda sekund av solen och värmen. Verkligen tagit till vara på tiden. Känns nästan som man varit på semester en vecka. Igår fick man ta tag i hemmet och tvätten. Det har liksom legat på is lite. <div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgj4MPw525RhjP706Tk2TFg0LZktwOLikKMMQnuBhl8bJQp1boOq6MtzuC-IbJyKoQwaV3IQu2xOFgVjH2Ksyucs_zz5KAWt2_Ppb5ZKUTuZRHDnyPU6mjtIidsnZ0Qr3YlZUF2zKzR6EEk/s640/blogger-image-877804887.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgj4MPw525RhjP706Tk2TFg0LZktwOLikKMMQnuBhl8bJQp1boOq6MtzuC-IbJyKoQwaV3IQu2xOFgVjH2Ksyucs_zz5KAWt2_Ppb5ZKUTuZRHDnyPU6mjtIidsnZ0Qr3YlZUF2zKzR6EEk/s640/blogger-image-877804887.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Nu är det bara tre arbetsdagar kvar för Stefan. Sen är det 4 veckors semester! Vi börjar den med en liten resa runt insberohe :-)</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg87_4YfEX-gNmuPKeabeQwmG3lKfs2kW69xWzOBhss0FffxQ2Cfntos-OyRffpydBfCZdG0h-62r1RsE6P-pcO9FK60zLXg29taMUwE4Dw_dqGKBN-RVK5Dc5GITnEYM5q8ZSaViE6f0-K/s640/blogger-image--253282272.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg87_4YfEX-gNmuPKeabeQwmG3lKfs2kW69xWzOBhss0FffxQ2Cfntos-OyRffpydBfCZdG0h-62r1RsE6P-pcO9FK60zLXg29taMUwE4Dw_dqGKBN-RVK5Dc5GITnEYM5q8ZSaViE6f0-K/s640/blogger-image--253282272.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Och på fredag. Ja då fyller Alice ett. Ett helt år. 12 månader. 365 dagar. 52 veckor. Helt galet! </div><div><br></div><div>Sommaren få väldigt gärna komma tillbaka. För p<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">å lördag ställer vi till med kalas! Ett årskalas !</span></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-44695000380460685362015-06-20T04:09:00.001-07:002015-06-20T04:09:51.181-07:00Midsommar 2015Första midsommar som två barnaföräldrar blev precis så där lagom mysig och trevlig som man bara kan tänka sig. Sex små barn som busade och hade sig. 10 vuxna som åt gott & till och med hann sitta ner inlyft och ro och snacka en massa "skit" när alla barnen somnat. Det var precis en sån där midsommar som jag vill att mina barn ska uppleva varje år! God mat, trevligt sällskap, massa ungar & Stim & stoj! <div>Idag är man lite seg, men det rättar nog snart till sig. Att lägga sig kl 00:30 är inget för en småbarnsförälder ;-)</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhavUEwIHJF0BtKHSgnNwJ6lQ31y2dOg6rphe115SZ-EimWDPCsEWzqLxSPFY8ymouBaJqMZT96BHdulf_Y_vejyh50IKfoJn7pcG8zR2PhGLRwKnooJueTIvDAiYeVlhC-WGfjcFX6cL8/s640/blogger-image--1593627084.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhavUEwIHJF0BtKHSgnNwJ6lQ31y2dOg6rphe115SZ-EimWDPCsEWzqLxSPFY8ymouBaJqMZT96BHdulf_Y_vejyh50IKfoJn7pcG8zR2PhGLRwKnooJueTIvDAiYeVlhC-WGfjcFX6cL8/s640/blogger-image--1593627084.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmxqjdBYbM6Qv_16JdGNmFKPPs-OkE5Yg6Hv7ZjPkX8t8_Gc6zd5E6wW0vLA-7wWfkHgiSXM7j-i_S01g0J155nVKaVsqS7FiZU8jIP7qGvEoLnSTBy8aHc7sAYd0HDaWGIhg4MjPWc7Fv/s640/blogger-image--1039252273.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmxqjdBYbM6Qv_16JdGNmFKPPs-OkE5Yg6Hv7ZjPkX8t8_Gc6zd5E6wW0vLA-7wWfkHgiSXM7j-i_S01g0J155nVKaVsqS7FiZU8jIP7qGvEoLnSTBy8aHc7sAYd0HDaWGIhg4MjPWc7Fv/s640/blogger-image--1039252273.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdHTwKOnMehbVLwKcUuYpoCMR_I8xYbybqGfOCJafFmpJmT8MPnUNd-RgIK14HYmY_ZyaD3ILQyl7DMNH02dBQxT71-cNmbXJdusScwUh6bIpWurReb4Xv4TDLXAso1deDZL192JBhZjMh/s640/blogger-image-348823225.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdHTwKOnMehbVLwKcUuYpoCMR_I8xYbybqGfOCJafFmpJmT8MPnUNd-RgIK14HYmY_ZyaD3ILQyl7DMNH02dBQxT71-cNmbXJdusScwUh6bIpWurReb4Xv4TDLXAso1deDZL192JBhZjMh/s640/blogger-image-348823225.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhazfNvHT0dO8MzfjCkhO02psRmZtYdL776tGGPy4YPvUk8K1VQQNWPOE51-NguXqc2NPW1QO-M_xZrApPVsYG8KVzPgXsu9Na6pHoe8K6Y1Ia4ixLHzotoOsbvQTDWj22HMnrhgxUYkucq/s640/blogger-image-880266629.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhazfNvHT0dO8MzfjCkhO02psRmZtYdL776tGGPy4YPvUk8K1VQQNWPOE51-NguXqc2NPW1QO-M_xZrApPVsYG8KVzPgXsu9Na6pHoe8K6Y1Ia4ixLHzotoOsbvQTDWj22HMnrhgxUYkucq/s640/blogger-image-880266629.jpg"></a></div><br></div><br></div><br></div><br></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-27453612565404429692015-06-09T01:16:00.001-07:002015-07-15T05:56:40.500-07:00Det där kejserliga snittet.Det är nu lite mer än ett år sen som vår familj utökades från tre till fyra. Lilla Alice föddes. Den 10 juli 2014. Och jag har inte skrivit någon förlossningsberättelse än så det kanske är på tiden?<div><br></div><div>Ja. Den 10 juli 2014 var det alltså bestämt att hon skulle plockas ut. Om inge hände innan. Och det gjorde det inte. </div><div><br></div><div>Så den 9 juli lämnar vi med känslan av både spänning och nervositet Oskar hos min mamma. Sen beger vi oss mot Lund. För en sista kväll i stillhet som enbarnsföräldrar. Vi bor på hotell, går ut och äter. Lägger oss tidigt för att bege oss mot Lunds universitetssjukhus kl 6:30 nästkommande morgon.</div><div><br></div><div>De hade berättat att vi skulle infinna oss på sjukhuset kl 7. Sen skulle vi och två andra par få reda på i vilken ordning våra snutt skulle Ske. Vi bad till gudarna att vi var först ut! Och de måste hört vår bön! För det var vi! Känslan av att slippa hinna bli nervös och känslan av att slippa vänta var underbar.</div><div><br></div><div>Vi fick vårt eget rum. Riktigt heta kläder inför operationen som skulle på direkt då det snart var dags att rullas ner på OP! Då slog det mig! Nu skulle vi bli tvåbarnsföräldrar!!! Helt galet!</div><div><br></div><div>Iallafall så skulle först en kateter sätta in. Och jag säger bara att det var V Ä R S T A med hela kejsarsnittet! Tänk er själv, en slang upp i urinröret... Not so skönt!</div><div><br></div><div>Med det sagt så promenerade, eller, vaggade, jag upp till operationssalen. Där fick jag sätta mig på bristen eller sängen och luta med ryggen allt vad jag kunde. Och narkosläkaren gjorde ett utomordentligt jobb. Efter några minuter så började det liksom kittlas och brännas i benen. Sen helt plötsligt kunde jag inte spänna rumpan... Ja, då var känslan borta från bröstet och ändå ut till tårna! </div><div><br></div><div>Det var just detta somnande var en av de sakerna sommarmat mig mest. Att bedövningen, Gud förbjude, inte skulle ta. Men det gjorde den. Och de testade på alla möjliga vis och visst tog bedövningen.</div><div><br></div><div>Allt var så proffsigt. Alla var så redo. Alla var så trevliga. Hela rummet fullt med folk som visste exakt vad de gjorde och när det skulle göras. Jag kände mig så trygg! Från första sekunden.</div><div><br></div><div>Sen var det dags! Jag fattade inte riktigt vad de gjorde men de sa till när de började om efter en yttepytteliten stund så hör man ett vrål! Hon är ute! Vår stora lilla tös! Och hon skriker och ser så där välmående ut som ett barn ska göra när det kommer till världen! Lyckan var total! Klockan 7 var vi på plats, 8:33 föddes lillasyster A! Helt galet egentligen!</div><div><br></div><div>Stefan fick gå iväg med henne och väga & mäta och så där. Är glad att han fick uppleva det efter allt det han såg under Oskars förlossning. Sen fick hon äntligen komma upp på mitt bröst! Detta lilla knyte! Så underbart söt!</div><div><br></div><div>En liten stund fick de vara kvar. Sen var det dags för mig att sys ihop och så där. Narkossköterskan som stannade hos mig var också helt fantastisk. Hon pratade och höll mig sällskap hela vägen upp till post-OP & uppvak. </div><div><br></div><div>Där låg jag, som tur var, knappt en timme! Hade ju hört om folk som fått</div><div>Ligga fler flera timmar där! Men jag fick tillbaka känslan i benen relativt snabbt! </div><div>Jag försökte sova. Försökte njuta för Jah visste ju inte vad som väntade mig, vad för typ av liten människa vi fått. <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Sen rullades jag in till den nyblivna tvåbarnspapapn & vår fina lilla dotter!</span></div><div><br></div><div>En obeskrivlig känsla. Men ett snitt hade jag gjort om alla dagar i veckan! För så bra som jag mådde efter. Jag var uppe och duschade några timmar senare. Valsade omkring med vår dotter i platsbaljan i korridorerna. Ja, en helt fantastisk känsla!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjo3LErA4JLA82RP4ZE-ckRc36INUwgiHTa8mBAkfeiSNBXjbTP7QZJ1r8EpL9t0r-OyU81D22GekjYiEFvb7kvMQO4-q9S1MMMiNxzSSC0ouWGusxPDIm62Q0RUSiJtBmtew0R9wGdmUDj/s640/blogger-image--558085180.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjo3LErA4JLA82RP4ZE-ckRc36INUwgiHTa8mBAkfeiSNBXjbTP7QZJ1r8EpL9t0r-OyU81D22GekjYiEFvb7kvMQO4-q9S1MMMiNxzSSC0ouWGusxPDIm62Q0RUSiJtBmtew0R9wGdmUDj/s640/blogger-image--558085180.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Så då och där, nere i Lund, föddes vår dotter Alice, 3822 gram & 54 cm lång, på årets varmaste dag!</div><div><br></div><div><br></div><div><br></div><div><br></div><div><br></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-39817196578495880152015-06-08T23:27:00.001-07:002015-06-08T23:30:02.889-07:00Kollektivet - en familjJa. Det är dags att berätta om kollektivet. En benämning som säkert kommer uppkomma ett antal gånger om jag nu tar mig i kragen och fortsätter skriva här. <div><br></div><div>Iallafall. Kollektivet. Det är vi, min familj, mina två skruttungar & Stefan & jag. Sen är det våra vänner. Och deras två busungar. Lika gamla som våra två. </div><div><br></div><div>Vi träffades när pojkarna var 8 veckor. På föräldragrupp. Där och då trodde jag aldrig att man kunde finna vänner för livet. Men det gjorde vi.</div><div><br></div><div>Det var väl egentligen jag & Isabell s<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">om umgicks mest i början, i samband med just våra mamma-träffar. Lite så där allmänt och trevligt. Men efter ett tag så växte det ett band mellan oss. Ett band som kommit att visa sig vara väldigt starkt. Isabell är som en syster för mig. Lika så är våra barn som syskon på någon märkligt sätt.</span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Men det var väl egentligen inte förrän vi började umgås som hela familjer som allt började på riktigt. Vi hade tur! Våra män kom också överens, ja, vi alla fyra. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Och våra små pojkar! Som det endast skiljer 2 veckor på, deras relation ska vi inte prata om! Dom är så himla fina ihop. Även om det skrika och gråta och retas ibland så är deras vänskap helt fantastik! Dessa två som är som brödrar (utan slagen, knipen & puttandet). Jag hoppas & ber att deras relation bara ska växa sig starkare ju äldre de blir och att de alltid har vara dra genom livets gång.</span></div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDctR4XOQb-7_JecuIeoutZ2ssCYgWkqWD_unO8GLf4E-fcQKjcnMIFoORv8QjPPfHoOjofw0t76Zf9MfF1XbC_CywqMC91b_MEcEOIIj6AzrpHJsYKRtCh6J6xwvp97JAsh5Jl7PiDRjo/s640/blogger-image-1445715787.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDctR4XOQb-7_JecuIeoutZ2ssCYgWkqWD_unO8GLf4E-fcQKjcnMIFoORv8QjPPfHoOjofw0t76Zf9MfF1XbC_CywqMC91b_MEcEOIIj6AzrpHJsYKRtCh6J6xwvp97JAsh5Jl7PiDRjo/s640/blogger-image-1445715787.jpg"></a></div><br></div><div>Det häftigaste av allt i vår relation inom kollektivet är ju när vi bestämde</div><div>Oss för att nu är det dags för syskon. Ja, det låter helt sjukt, men vi 'planerade' detta tillsammans. Planerade på så sätt att vi alla visse att de andra också skulle börja med bebisverkstaden. Knäppt? Ja! Det skulle ju kanske kunnat försöka en vänskap om något gått snett eller någon inte blev gravid tänker ni? Ja. Jo. Men vi körde med öppna kort och pratade mycket om detta. Att det skulle vi såklart tampas igenom om så blev fallet.</div><div><br></div><div>Men! Vi hade tur! Ofantlig tur! 5 veckor efter deras positiva graviditetstest, så fick vi också ett plus på Stickan! Helt otroligt! Kollektivet väntade nu utökning!</div><div><br></div><div>Och efter RUL för oss båda, så visade detnspgb också att vi skulle få flickor!</div><div>Vars en tös, som kom att födas med exakt 5 veckors mellanrum! Helt galet men samtidigt såååååå fantastiskt. Vi hade nu ä<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">nnu ett band som bara blev starkare!</span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhieBu62MTgVjsTf9GpsZr-64HNBiSZdH4TVcGYR9W-c_31Bt0VB8EhxV5JAlAJDsPtF4HgyEzzxFDuOD7ECMAygh49WiOAMymHamKjcbdlhD_r3erHmqju6Nbx4M0ywiGfirZk33YcwYac/s640/blogger-image--590794080.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhieBu62MTgVjsTf9GpsZr-64HNBiSZdH4TVcGYR9W-c_31Bt0VB8EhxV5JAlAJDsPtF4HgyEzzxFDuOD7ECMAygh49WiOAMymHamKjcbdlhD_r3erHmqju6Nbx4M0ywiGfirZk33YcwYac/s640/blogger-image--590794080.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Och jag både tror & hoppas att dessa två små liv ska få en minst lika fin relation som sina brödrar. Att förkommer vandra på livets väg tillsammans. Kanske med lite mer knip & slag än sina brödrar, men ändå ;-) att de växer upp som systrar!</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Ja, det var alltså då, i juli 2014 som kollektivet blev komplett. Vi är nu en familj. Det är inte många barn som kan briljera med två mammor & två pappor! I samma familj fast ändå inte!</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Och ja, vi umgås alltid! Tröttnar vi? Nej. Och gör vi det så säger vi det. För den här vänskapsrelationen är rak & ärlig. Inga konstigheter eller inte alls invecklat. Vi är alla oss själva och det är det som är så himla härligt!</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Isabell, Patrik, Neo & Nova - om ni bara visste hur mycket ni betyder! Tack för att vi för vara en del av ert liv! <3</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Ja, kollektivet alltså. En annorlunda familj!</div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuKlnq_cKANUoGSwqXsa0g5G2JkFw77kOWxytwj-34MFt0H4zoNMAKyV1OmRigfFEGMVBEvnTnCEsY_W307NYGzXDrJB8rhiJ7KGCq1aOsik0UUY4k8xNEN8755iAxzBjK7jjDM2DigP5x/s640/blogger-image--1138368297.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuKlnq_cKANUoGSwqXsa0g5G2JkFw77kOWxytwj-34MFt0H4zoNMAKyV1OmRigfFEGMVBEvnTnCEsY_W307NYGzXDrJB8rhiJ7KGCq1aOsik0UUY4k8xNEN8755iAxzBjK7jjDM2DigP5x/s640/blogger-image--1138368297.jpg"></a></div><br></div><br></span></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-60579610075285614732015-06-08T23:10:00.001-07:002015-06-08T23:10:22.488-07:00Kolmården 2015<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg18bdDd1LE9bQnqaVP-elZb_kDtulWCbCS2M-pkIUJ0GBBCBm7Y-OmbYS7NcV8d4nTPcTrKG1BHEo9vKK0QUeRfqI5auReJZu-YOq5lK6nq1KL4ZVT1FKpa6uUtOMoZ6w5Ba-3yJXkuQSo/s640/blogger-image-2027004632.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg18bdDd1LE9bQnqaVP-elZb_kDtulWCbCS2M-pkIUJ0GBBCBm7Y-OmbYS7NcV8d4nTPcTrKG1BHEo9vKK0QUeRfqI5auReJZu-YOq5lK6nq1KL4ZVT1FKpa6uUtOMoZ6w5Ba-3yJXkuQSo/s640/blogger-image-2027004632.jpg"></a></div>I helgen bestämde vi oss för att göra en liten spontantripp till Kolmården! Och oj vad lyckat det blev! Två riktigt mysiga dagar med hotellövernattning mellan. <div><br></div><div>Kolmården är verkligen att rekommendera! Mysig omgivning, fina djur, fantastiskas shower, trevlig personal, spännande attraktioner. Ja, allt som en barnfamilj behöver. Och så Bamses värld som nog vad Os favorit. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG2XWiBRxq2uj_Q7E-rXCwt5W6z2IvMtZoWm7_tWOI-yAEpBvK-m0rYOUM-DUCSbnRmI9f4MLlTaQNbdx9sCYJhXyVssw4IDIRQJVU7hGZvbk14wtZoym6nWjnavbrsrJgBt0umH-QY-HB/s640/blogger-image--1003274434.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG2XWiBRxq2uj_Q7E-rXCwt5W6z2IvMtZoWm7_tWOI-yAEpBvK-m0rYOUM-DUCSbnRmI9f4MLlTaQNbdx9sCYJhXyVssw4IDIRQJVU7hGZvbk14wtZoym6nWjnavbrsrJgBt0umH-QY-HB/s640/blogger-image--1003274434.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Vi begav oss tillsammans dit med 'kollektivet'. Ja, kollektivet, det är så vi kallar oss. Jag tror en beskrivning av kollektivet behöver sit eget lilla inlägg ;-)</div><div><br></div><div>Här kommer lite bilder från helgen;</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfAbM51izA3Z2A2kCMSSxwIIVpvw_RtKqVsmYwwdn3Im1__wwfIeJ1tB_IhHluWRqUcOruJLXTTFc1XKOmisz-ch2djgmxZvarH_Rgoep1O1aE1mYzGuA_WLQIimPmqYJHqWK3JvHhFm5w/s640/blogger-image--1287191213.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfAbM51izA3Z2A2kCMSSxwIIVpvw_RtKqVsmYwwdn3Im1__wwfIeJ1tB_IhHluWRqUcOruJLXTTFc1XKOmisz-ch2djgmxZvarH_Rgoep1O1aE1mYzGuA_WLQIimPmqYJHqWK3JvHhFm5w/s640/blogger-image--1287191213.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Bamses båt!<br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfAbM51izA3Z2A2kCMSSxwIIVpvw_RtKqVsmYwwdn3Im1__wwfIeJ1tB_IhHluWRqUcOruJLXTTFc1XKOmisz-ch2djgmxZvarH_Rgoep1O1aE1mYzGuA_WLQIimPmqYJHqWK3JvHhFm5w/s640/blogger-image--1287191213.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJzUHlRZNoQkhc-SY_YQLDA1US5pi4S3xH3flcZ0vniDE7PoyPkvJbfrpvCcownAkpJDjtL62jhm3VWw4muZBAfJlgq-SsP7o4g6WwBE2dql_uWdSrkYFhz23sg4XChYpN6dqcZFQ2TKHd/s640/blogger-image-1601495218.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJzUHlRZNoQkhc-SY_YQLDA1US5pi4S3xH3flcZ0vniDE7PoyPkvJbfrpvCcownAkpJDjtL62jhm3VWw4muZBAfJlgq-SsP7o4g6WwBE2dql_uWdSrkYFhz23sg4XChYpN6dqcZFQ2TKHd/s640/blogger-image-1601495218.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Djurigt värre!<br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJzUHlRZNoQkhc-SY_YQLDA1US5pi4S3xH3flcZ0vniDE7PoyPkvJbfrpvCcownAkpJDjtL62jhm3VWw4muZBAfJlgq-SsP7o4g6WwBE2dql_uWdSrkYFhz23sg4XChYpN6dqcZFQ2TKHd/s640/blogger-image-1601495218.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTiHIhYb171VKMXi46WadMMY92P3yn1ipYEAty-apuiL3vp4xL04NOrmO-GkcLvFoI_-GOhn1jYUDUaaeIob4R7DYLqUhR9AHkFsvmhNDh6s0BF1t4uy0-oqul-cJI-vq45ffUEdI1Ig7V/s640/blogger-image--481616266.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTiHIhYb171VKMXi46WadMMY92P3yn1ipYEAty-apuiL3vp4xL04NOrmO-GkcLvFoI_-GOhn1jYUDUaaeIob4R7DYLqUhR9AHkFsvmhNDh6s0BF1t4uy0-oqul-cJI-vq45ffUEdI1Ig7V/s640/blogger-image--481616266.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Suriktaerna bar mysiga att titta på! <br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTiHIhYb171VKMXi46WadMMY92P3yn1ipYEAty-apuiL3vp4xL04NOrmO-GkcLvFoI_-GOhn1jYUDUaaeIob4R7DYLqUhR9AHkFsvmhNDh6s0BF1t4uy0-oqul-cJI-vq45ffUEdI1Ig7V/s640/blogger-image--481616266.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIFMSgd53iRcrxosge6rOs606DMXKKbp1ZQIdmww-BjZyWPuDjhmXGSrvNJ09YWkpKmq9zYm5bvE8f1AybWUSoWEy-BdEL6hWnRcP-svPNNoVSzDDH83fi2x_HUtb38uhlIsdRhpwwqWYu/s640/blogger-image-1207933007.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIFMSgd53iRcrxosge6rOs606DMXKKbp1ZQIdmww-BjZyWPuDjhmXGSrvNJ09YWkpKmq9zYm5bvE8f1AybWUSoWEy-BdEL6hWnRcP-svPNNoVSzDDH83fi2x_HUtb38uhlIsdRhpwwqWYu/s640/blogger-image-1207933007.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Bergochdalbane-premiär för O! </div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIFMSgd53iRcrxosge6rOs606DMXKKbp1ZQIdmww-BjZyWPuDjhmXGSrvNJ09YWkpKmq9zYm5bvE8f1AybWUSoWEy-BdEL6hWnRcP-svPNNoVSzDDH83fi2x_HUtb38uhlIsdRhpwwqWYu/s640/blogger-image-1207933007.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtXgWD1IA3vk9b5kzmQ3kUbusP0CTqBWHjDFbzmp2604l8nBPFf1PmtSffQFYzjlzme38ZjAyo8POhvqFNNpMJxV9YVI9I9tn3RjD0ahW3h9BITJfZm1CF8IP35KB7Dd_QA8wECg2kxjOc/s640/blogger-image-1475836309.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtXgWD1IA3vk9b5kzmQ3kUbusP0CTqBWHjDFbzmp2604l8nBPFf1PmtSffQFYzjlzme38ZjAyo8POhvqFNNpMJxV9YVI9I9tn3RjD0ahW3h9BITJfZm1CF8IP35KB7Dd_QA8wECg2kxjOc/s640/blogger-image-1475836309.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Tigrarna var spännande! </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDEkKr_RKlcn6vOBs3ERBzUV2g78uknIdODEgQfL6478QnaOWAx_6Bm0whiQXwpswbow1QQBDV5FT5rvTw9fwm7RV6puKAYD6wYQCxYa-XErZgDTWz9I9umjqamhDPyJoE-F_X8LT7mb_o/s640/blogger-image--619620229.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDEkKr_RKlcn6vOBs3ERBzUV2g78uknIdODEgQfL6478QnaOWAx_6Bm0whiQXwpswbow1QQBDV5FT5rvTw9fwm7RV6puKAYD6wYQCxYa-XErZgDTWz9I9umjqamhDPyJoE-F_X8LT7mb_o/s640/blogger-image--619620229.jpg"></a></div>Sälshow med pirater!</div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhYGEgnUS9gIRwMXqkXt2QGhWeGpvXOUFgVkV9BjYQOlyAcWWhlZpOk0l02DukAuEEhOSYQVcBhDUjAYlJzIm248iZVh50jA5vJ6g5VbknFMrIHz4ML5a8_ldtVDad1N_JdAPZho9AMfEw/s640/blogger-image-233388040.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhYGEgnUS9gIRwMXqkXt2QGhWeGpvXOUFgVkV9BjYQOlyAcWWhlZpOk0l02DukAuEEhOSYQVcBhDUjAYlJzIm248iZVh50jA5vJ6g5VbknFMrIHz4ML5a8_ldtVDad1N_JdAPZho9AMfEw/s640/blogger-image-233388040.jpg"></a></div>Skalmans bilar</div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWc7cebkbKQp7pKPecz12Q2GFAe4ZeS_Enp4AShh0toJjr4g7j2ChtyF1ee3p5BU5g5IuLb8mGAF4yI1wBiovfp_eZxvEnosaZh8xrK_hMjyIOzDhTds7b8fYRouKuiG94_QiGg37FjEac/s640/blogger-image--35637944.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWc7cebkbKQp7pKPecz12Q2GFAe4ZeS_Enp4AShh0toJjr4g7j2ChtyF1ee3p5BU5g5IuLb8mGAF4yI1wBiovfp_eZxvEnosaZh8xrK_hMjyIOzDhTds7b8fYRouKuiG94_QiGg37FjEac/s640/blogger-image--35637944.jpg"></a></div>Safaribanan!</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Tack för en supermysig helg finaste kollektivet! Detta får vi göra om snart, men upptäcka någon ny härlig plats!</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">/M</div></div></div></div></div><br></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-88266782670154458592015-05-23T13:23:00.001-07:002015-05-23T13:25:02.478-07:00Dags att damma av en gammal vän.<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYtQnjp_4PyJa3xFqE6jA1c_T-vYdTY9sJ5Z5U-B0hnuNyE_G3Z_N2s0SaFrXLrnFCQ_OfxVovXXoBzKpO4DTNrZolfNTXr6A_XKCXYfZLdWAz7vjPpm2lWlSTWwDQZhqHpLJyAW-eKiBO/s640/blogger-image-1850363830.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYtQnjp_4PyJa3xFqE6jA1c_T-vYdTY9sJ5Z5U-B0hnuNyE_G3Z_N2s0SaFrXLrnFCQ_OfxVovXXoBzKpO4DTNrZolfNTXr6A_XKCXYfZLdWAz7vjPpm2lWlSTWwDQZhqHpLJyAW-eKiBO/s640/blogger-image-1850363830.jpg"></a></div>Ja, men nu är det dags att skriva av sig lite. När man är mammaledig har hjärnan lite paus. Samtidigt som det surrar runt en hel del tankar och åsikter där innanför pannbenet. Insta känns fel forum för att skriva av sig på. Där ligger mer bilderna i fokus. Och facebook, njae. Inte min cup of tea. Så vad passar då inte bättre än att damma av och återuppta bloggen? <div><br></div><div>Det blir kanske inte mer än detta inlägget. Vem vet! Jag är ju en periodare när det gäller ju bloggandet. Men den senaste tiden har det uppkommit en del åsikter, samtalsobjekt & andra saker som känns nödvändigt och roligt att skriva om. Jag älskar ju att skriva och uttrycka mig i ord. Så vi gör ett nytt försök...</div><div><br></div><div>Häng med om ni vill :-)</div><div><br></div><div>-M</div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-66056312517373913752014-12-22T13:13:00.001-08:002014-12-22T14:04:18.686-08:00Resan mot ett planerat snitt.Ja. Då tänkte jag sammanfatta min förlossning med lillasyster A. Eller först resan mot förlossningen. Efter en tuff förlossning med O så var valet ganska enkelt denna gången: vi skulle göra allt för ett planerat kejsarsnitt. <div><br></div><div>Jag kan säga att jag var väldigt orolig inna vi fick ett klart beslut angående snittet. Jag var rädd att sjukvården skulle försöka övertala mig till att en vaginal förlossning är det bästa. Att jag skulle behöva kämpa för att de skulle lyssna och förstå. Att jag inte skulle få välja VAR snittet skulle genomföras. <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Eftersom vi absolut inte ville föda i Helsingborg så var det extra viktigt för oss att vi skulle få snittet gjort i Lund. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Tack vare vår fantastiska barnmorska Maria behövde vi aldrig kämpa. Hon har alltid lyssnat och varit så förstående. Jag önskar alla gravida en barnmorska som henne. Hon är fantastisk. Det var aldrig något snack. Hon förstod till 100% varför vi ville till Lund. Vi litar helt enkelt inte på sjukvården i Helsingborg.</font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Så. Efter några telefonsamtal från vår barnmorska ner till Lund blev vi kallade till ett möte med en läkare där nere. Och</font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">än en gång hade jag förberett mig på kamp. Övertalning. Tårar om det så skulle behövas.</font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixesI9e2AyjMolvJ7Empcliw7_VP2HJ5My1zD9ix4bSnFbBirFWgEwP-r98bEnndbKRrlmYMo7mQX6ehUTlk3HC1ruD0OVhckEwThCIS9tKYESukCVjv_91cZGB-w5oVsRBUabQSJT26Lv/s640/blogger-image--1985543384.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixesI9e2AyjMolvJ7Empcliw7_VP2HJ5My1zD9ix4bSnFbBirFWgEwP-r98bEnndbKRrlmYMo7mQX6ehUTlk3HC1ruD0OVhckEwThCIS9tKYESukCVjv_91cZGB-w5oVsRBUabQSJT26Lv/s640/blogger-image--1985543384.jpg"></a></div><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Men icke. Vi kommer ner. Pratar med läkaren. Och vips så har vi fått ett datum satt för planerat snitt! Helt otroligt. Det var både spännande och nervöst på samma gång.</font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Så jag är så glad att vi inte behövde kämpa. Vi kunde koncentrera oss på graviditeten i lugn & ro med vetskapen om att vår lilla tös skulle komma till världen på ett lugnt & harmoniskt vis.</font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Hur var det då att genomgå ett planerat snitt? Ja! Det tänker jag berätta i ett annat inlägg. </font></div><div><br></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Nu ska jag lägga mig tänkte jag.</font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">God natt.</font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">-M</font></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-59113749019389350012014-12-19T23:31:00.001-08:002014-12-19T23:31:30.170-08:00Det där med att vara gravid en andra gång.Ja, för lite mer än ett år sedan blev hag ju gravid igen. Kanske när det som minst passade egentligen. En månad kvar i skolan. Precis fått nytt jobb.<div><br></div><div>Men ändå helt underbart! Inte minst för att vi skulle få ett syskon till Oskar utan också för att våra bästa vänner också var gravida. Med sex veckors mellanrum skulle vi få följa varandra genom illamående, bristningar, foglossning, svullna fötter, viktuppgång. Helt fantastikt att vår lilla "plan" faktikst blev verklighet.</div><div><br></div><div>Våra pojkar, som det skiljer 2 veckor på, skulle nu bli storebröder samtidigt! Och till råga på allt! Så väntade vi båda två lillasystrar! Hur magiskt?</div><div><br></div><div>Men åter till en graviditet som förmodligeb gjort att vi inte kommer skaffa fler barn. 12 veckors illamående över fick till foglossningen från helvetet.</div><div><br></div><div>Det började med en nerv som satt i kläm som de så fint sa, i vecka 16. Efter ett yogapass så utlöstes en smärta som jag aldrig känt förr. Ja, kanske inte så smart att gå på yoga i vecka 20. Men ändå! </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLBzCBLCiQWMs_cOB5hz1cgbY6CpWN8RJJnh-yR3G3D9oxLw1g3yQI6_TzVo9F3UWlIJemAgaQ6RUMNiae2NB_yDElNBv4NaOYUdcGmQ4AFTeuBgrIgsq6ieKrPIeNtCls0q6_mE8xjslI/s640/blogger-image--516547751.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLBzCBLCiQWMs_cOB5hz1cgbY6CpWN8RJJnh-yR3G3D9oxLw1g3yQI6_TzVo9F3UWlIJemAgaQ6RUMNiae2NB_yDElNBv4NaOYUdcGmQ4AFTeuBgrIgsq6ieKrPIeNtCls0q6_mE8xjslI/s640/blogger-image--516547751.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Iallafall så resulterade smärtan i otaliga besök hos sjukgymnast. Jag kunde vara jobba på halvfart vilket resulterade ni sjukskrivning på 50%. Som senare övergick till 100%! Jag som verkligen ville jobba ända in i kaklet. Men nej.</div><div><br></div><div>Att jobba med barn samtidigt som man har en sökande smärta i hela ryggen är inte lätt. Jag kände mig så otillräcklig på jobb. Det var i mellan åt värre än själva smärtan.</div><div><br></div><div>Foglossning alltså. Hur känns det? Jag har ju nästan förträngt hur dåligt jag mådde. Men tänk dug själv att någon sticker lite knivar i dina fogar, vrider om lite, stampar och hoppar på din rygg samtidigt. Fast hundra gånger värre! J typ så kändes det.</div><div><br></div><div>TENS-maskinen gick på högvarv och akupunkturen blev en vardag. Alvedon & panodil hjälpte inte ett dugg. Så jag blev ganska deprimerad av smärtan.</div><div><br></div><div>Jag kunde inte jobba. Jag kunde inte leka med Oskar. Jag kunde inte promenera. Jag kunde inte sova. Jag kunde fan ingenting. Och då är jag av deb typen som inte gnäller så ofta. Men detta var en av de jobbigaste persikorna i Mitt liv!</div><div><br></div><div>Jag hade så ont att jag nästan önskade att jag skulle komma till barnmorskan med högt blodtryck & äggvita i urinen, så de kunde förlösa mig tidigare.</div><div><br></div><div>Aå blev det inte, tack och lov kanske? Utan jag gick till 38+2 tror jag. Och det var då vi hade ett planerat kejsarsnitt. Den 10 juli 2014! Men mer om den fantastiska upplevelse i ett annat inlägg.</div><div><br></div><div>Nu ska hag kolla på Thomas the train med Oskar. Mannen & lillasyster A sover fortfarande där uppe! </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPXLzneigxnqPpLPpIGdiVG5UUbm11bF5bTKCQY9f3KLJ7KJR_-ZDnoJUe1qbmSD8-6u5pT73rAq-hfdo7fjSbpJYn4HaQRGtc_Bxuvs8DNcUMGq1UnYqkPcFx5O2FFNiEUNNFyN_C8EbF/s640/blogger-image-1964172030.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPXLzneigxnqPpLPpIGdiVG5UUbm11bF5bTKCQY9f3KLJ7KJR_-ZDnoJUe1qbmSD8-6u5pT73rAq-hfdo7fjSbpJYn4HaQRGtc_Bxuvs8DNcUMGq1UnYqkPcFx5O2FFNiEUNNFyN_C8EbF/s640/blogger-image-1964172030.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Idag åker vi söderut för julbak, middag med vänner & julfirande!</div><div><br></div><div>Over and out!</div><div>-M</div><div><br></div><div><br></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-44504586934989926322014-12-18T18:28:00.001-08:002014-12-18T18:28:00.345-08:00Lillasyster A + storebror OJa. Egentligen var ju anledningen till att ta upp bloggen igen att börja skriva om livet med småbarn! Dels för att det är skönt att få skriva av sig men också för att kunna gå tillbaka & läsa om hur livet såg ut med små barn!<div><br></div><div>Lillasyster A föddes alltså i juli i år och har redan hunnit att bli fem månader. Lilla O är storebror och den mest fantastiska sådan.</div><div><br></div><div>Sen dag 1 har han tyckt om sin lillasyster. Aldrig har det funnits en känsla av konkurrens från hans sida. Har infann sig väldigt snabbt i att hon nu var en del av vår familj. Vilken såklart känna helt underbart!</div><div><br></div><div>Att bli tvåbarnsföräldrar gav både en skön men också otroligt intensiv känsla av att inte räcka till. Att nu helt plötsligt behöva dela upp den kärlek som bara O tidigare fått.</div><div><br></div><div>När vi kom hem från BB minns jag hur otillräcklig jag kände mig gentemot Oskar. Gud vad jobbigt det var. Efter en graviditet där jag knappt kunnat röra mig så kunde jag fortfarande inte ge honom all den uppmärksamhet jag ville.</div><div><br></div><div>Det var tufft rent känslomässigt de första veckorna. Att lära sig älska två personer precis exakt lika mycket. Det var jobbigt i ärlighetensnamn. Att inse att nu är det mycket (bara?) jag och lillasyster, och pappa och lilla O. Det tog ett tag innan jag kunde släppa den känslan av att inte kunna räcka till för båda. Prio ett var ju lillasyster A. Att amma. Byta blöja. Söva. Amma igen. Byta en nerspydd bodys. Och så höll det på.</div><div><br></div><div>Vi hade ju dock turen att mannen kunde vara hemma med oss ganska länge efter födseln. Vilket resulterade i att O kunde få hans fulla uppmärksamhet. Jag tror att det var bra och även om han blev (och var)!extrent pappig så var det värt det. Det är nog en av anledningarna till att han tog lillasyster As ankomst så bra.</div><div><br></div><div> Men nu har A ammat klart & jag ska återgå till att sova... Klockan är 3:24. Enda tiden jag fått ihop till bloggen. Haha!</div><div><br></div><div>Fortsättning på As första fem månader kommer! Måste hinna skriva om dem och graviditet + förlossning innan det nya året tänkte jag.</div><div><br></div><div>Oh well! God fortsatt natt!</div><div><br></div><div>-M <div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiICIfNBfpNRP26ZxViaPx6YngfcBJHpSHSlUeCE_SwUXLOIlRDg46pKqIY8ivdz9uTCuwqBI4I0BF3uvhV9429ENlv1jNPr-C07FRsijTyJSW2bfB2jTdDDwGaxtJfqZ_vHUvTAPOHCDsk/s640/blogger-image-1338638421.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiICIfNBfpNRP26ZxViaPx6YngfcBJHpSHSlUeCE_SwUXLOIlRDg46pKqIY8ivdz9uTCuwqBI4I0BF3uvhV9429ENlv1jNPr-C07FRsijTyJSW2bfB2jTdDDwGaxtJfqZ_vHUvTAPOHCDsk/s640/blogger-image-1338638421.jpg"></a></div></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-8885650572587874442014-12-17T12:39:00.001-08:002014-12-17T12:39:39.306-08:00Ett efterlängtat besök!För en vecka sen så åkte jag till tågstationen för att hämta hem ett efterlängtat besök. <div><br></div><div>För nio år sedan åkte jag på mitt livs äventyr. Till USA. Som au pair. Ett av de bäste besluten jag tagit i mitt liv. Och kanske också det modigaste? 19 år & ut i vida världen helt ensam. </div><div><br></div><div>Jag blev placerad hos en familj i Minneapolis. En familj som kom att bli som en andra familj. Jag kände mig alltid så välkommen och uppskattad av dem. De var väldigt jordnära och inte alls så där typiskt amerikanska.</div><div><br></div><div>Lilla E var bara 4 år. Och K var 7. Det är alltså 9 år sen. För en vecka sedan så kom lilla E, som förövrigt är en inte aå liten trettonåring, hit tillsammans med min värdmamma. </div><div><br></div><div>De har varit här en vecka. Vi har vara myst och pratat om allt mellan himmel och jord. Bakat lussebullar och gjort pepparkakshus. Tittat på film. Bara umgåtts. Känns som vi aldrig varit från varandra. Det var så himla kul att lära känna den äldre E också.</div><div><br></div><div>Så det var med lite vemod jag lämnade av dem vid tåget imorse. Med vetskapen om att jag inte vet när jag kommer få träffa dem igen. </div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMf-ZGOwXUQUGi2kqWAIp8BdDV5NtOqxKkSFEu9SG2yGlycalDEsA7D4pVKrDEmguphTVqTQ5_YFTpMXNy9lTLKe4WyLAzZuEeYoj0F4FXdxwq-A6ujSd6_EpzUq0ZF7poEOgVQ-v3FoJH/s640/blogger-image--309910502.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMf-ZGOwXUQUGi2kqWAIp8BdDV5NtOqxKkSFEu9SG2yGlycalDEsA7D4pVKrDEmguphTVqTQ5_YFTpMXNy9lTLKe4WyLAzZuEeYoj0F4FXdxwq-A6ujSd6_EpzUq0ZF7poEOgVQ-v3FoJH/s640/blogger-image--309910502.jpg"></a></div><br></div><div>Det är en speciell känsla att se min son leka med det barn jag passade under ett år. Att se min amerikanske "mamma" mysa med min dotter. Att ha dem här i mitt hus. Ja. Verkligen en speciell känsla.</div><div><br></div><div>Nu nalkas julen och vi åker till hemstaden vid havet på lördag för att stanna till juldagen. Härligt med lite semester hela familjen.</div><div><br></div><div>-M</div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-9150500272554637492014-12-03T12:24:00.001-08:002014-12-03T12:24:46.393-08:00Min efterlängtade examen!I januari i år tog jag äntligen examen. Ett år senare än mina klasskamrater. Men jag gjorde det! Jag kämpade mig igenom ett examensarbete helt själv. Vilket jag är sjukt stolt över. Det är myckey jobb & slit med ett sådant stort arbete men jag klarade det. <div><br></div><div>Redan efter sommaren började jag söka jobb. Jag ville liksom va ute i god tid. I början gick det lite trögt men sen började de höra av sig. I oktober gick jag på en intervju där allt bara kändes så rätt. En 100% tjänst på en förskola! Perfekt! Senare samma eftermiddag blev jag erbjuden jobbet! Så jäkla härligt...</div><div><br></div><div>Men... Sen blev det ju inte riktigt som vi planerat. En månad efter jag tackat ja till mitt nya jobb och mitt i slutspurten på min utbildning blir jag gravid! Hoppsan! </div><div><br></div><div>Hur lycklig som helst men ändå lite orolig med tanke på att jag bara skulle hinna jobba cirka ett halvår... Fast det gick det med. En vecka efter jag börjat jobba fick jag berätta att jag var Preggo! Både kollegor & chef tog det bra! </div><div><br></div><div>Iallafall så är det väldigt skönt att vara klar med utbildningen. Att ha ett "riktigt" jobb att luta sig tillbaka mot. En riktig lön varje månad! Hallelulja för det liksom. Efter år med CSN & mammapeng!</div><div><br></div><div>Ja... Det var det! Examen alltså! Förskollärare och lärare i grundskolan yngre år - check!</div><div><br></div><div>-M</div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-61191392463924310752014-12-02T13:15:00.001-08:002014-12-02T13:16:11.027-08:00Ett och ett halvt år sedan.Det är ungefär ett och ett halvt år sedan jag bloggade sist. Det är länge sedan. Jag önskar jag hade bloggat mer. Det är ju som en dagbok. Att kunna gå tillbaka och titta på bilder och läsa om hur livet var just då.<div><br></div><div>Men än är det inte för sent. Kanske ska jag fortsätta med bloggandet nu? Skriva lite då och då? Mest för min egen skull men kanske också för mina barns?</div><div><br></div><div>Sen sist har det ju hänt en del. Varje liten del förtjänar kanske ett eget inlägg? Nå ja, vi får se... Iallafall.</div><div><br></div><div>Jag har tagit min lärarexamen, januari 2014.</div><div>Jag började jobba heltid direkt efter examen. På en förskola full med härliga ungar & kollegor. </div><div><br></div><div>Lilla O har hunnit bli TRE ÅR! Tre hela år sedan han skrämde livet ur oss vid sin födsel. Idag är han en pigg & glad busunge. Som pratar på sitt eget lilla sätt. Som skojar och hittar på en massa trams!</div><div><br></div><div>Nya vänner har kommit in i mitt liv. Gamla har tyvärr glidit undan av olika anledningar. Men just nu har jag de fina av finaste vänner omkring mig.</div><div><br></div><div>Jag har ännu en gång varit gravid! Och vi har fått en liten Lillasyster! Lillasyster A. Som föddes i juli i år. Vår finaste lilla unge!</div><div><br></div><div>Ja, det är väl de största händelserna sen sist, sen april 2013 då jag senast uppdaterade.</div><div><br></div><div>Jag vill bli bättre! Jag älskar ju att skriva. Att sätta ord på olika känslor. Men jag ska försöka inte ställa för höga krav. Utan göra det för att det är roligt!</div><div><br></div><div>Nu ska jag fortsätta mysa hos mamma. Jg & barnen är här på en liten mini-semester!</div><div><br></div><div>Over and out!</div><div>- M</div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-82725242578869405462013-04-19T13:38:00.001-07:002013-04-19T13:40:33.325-07:00Så var man hemma...<br />
Obs! Det här inlägget skulle ju publicerats för månader sedan.... Vet inte var det har gömt sig innan. Nå ja. Detta är från februari:<br />
<br />
Ja. Hemma igen. Har haft en härlig helg. Trots att lilla O är sjuk. Igen. Barnakutbesöket i eftermiddags när vi kom hem resulterade i en ny är penicillinkur. Det är ju trots allt en hel vecka sedan han slutade på förra. Dubbelsidig öroninflammation igen, och misstanke om Scharlakansfeber. Stackars barn! <br />
<br />
Det har gått en himlens massa kosing i helgen. Men vi fick med oss en massa fint hem iallafall. Så nu blir det havregrynsgröt till nästa lön kommer. Men det kan vi nog stå ut med.<br />
<br />
Och jag ska till Stockholm. Den 2 mars ska jag möta upp min alldeles egna dalkulla för en riktig tjej-helg i huvudstaden. Så härligt! Utan barn & utan män. Det var väl två år sedan sist! Ja! Men det behövs ibland. Dessa tjej-helger.<br />
<br />
Nu är det hög tid att krypa ner under täcket. God natt! <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYY60h6S394JBDwC1LjzuiO7qtG_eRA_NYl8ul89BHQiBN5u19iBDrlrMOJSQYV3oZ1lkJrAMsq0LSMQpoQyPmRGFtDl7TNbk9bc8WPhSLbr4EPB-WF-lAQsnjV1q1TTIyBqqrzvfyXteg/s640/blogger-image--1931285837.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYY60h6S394JBDwC1LjzuiO7qtG_eRA_NYl8ul89BHQiBN5u19iBDrlrMOJSQYV3oZ1lkJrAMsq0LSMQpoQyPmRGFtDl7TNbk9bc8WPhSLbr4EPB-WF-lAQsnjV1q1TTIyBqqrzvfyXteg/s640/blogger-image--1931285837.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJhKZMb_L77QNk39JPpMPBqfRL4G3nff37r41XLCCdYgOjKJthIDL6fAAkaTvEhillsAEcmwvsTLCQ4kmKdC5L-CWp3CaN4pC-2B8JGmWC0BQFZNBjogU9xDzztT73a5L6RhIF7kKqURIb/s640/blogger-image-51451059.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJhKZMb_L77QNk39JPpMPBqfRL4G3nff37r41XLCCdYgOjKJthIDL6fAAkaTvEhillsAEcmwvsTLCQ4kmKdC5L-CWp3CaN4pC-2B8JGmWC0BQFZNBjogU9xDzztT73a5L6RhIF7kKqURIb/s640/blogger-image-51451059.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsv9ERm6Nls0z5y8PDZTPvSVbEHVHnDcU1Qnvw5HG_8SERKlIE7Pr0N4NmQdFKGa-WHUp4A_DgA3FA2_NwTX-GS2_fhGO6bnTLQYWI33kvgRvYXsi1sX3mihm6fO5JIo13k4xbUqX8ll6U/s640/blogger-image-1790403596.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsv9ERm6Nls0z5y8PDZTPvSVbEHVHnDcU1Qnvw5HG_8SERKlIE7Pr0N4NmQdFKGa-WHUp4A_DgA3FA2_NwTX-GS2_fhGO6bnTLQYWI33kvgRvYXsi1sX3mihm6fO5JIo13k4xbUqX8ll6U/s640/blogger-image-1790403596.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6b5yrTamcEMODZRbZb1dKm38znN9KBRARQjxNmUtsdYX1EKzSLPZprjTFFU_12hI_Iu9pUjK203UoRrfG3dvLiTSwf1ehNTR-AcMwyLH4BE63itVntnKOaNBppO1ALegQd4egCTJuDFCm/s640/blogger-image-1562174472.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6b5yrTamcEMODZRbZb1dKm38znN9KBRARQjxNmUtsdYX1EKzSLPZprjTFFU_12hI_Iu9pUjK203UoRrfG3dvLiTSwf1ehNTR-AcMwyLH4BE63itVntnKOaNBppO1ALegQd4egCTJuDFCm/s640/blogger-image-1562174472.jpg" /></a></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-17157013194598449432013-04-19T13:37:00.001-07:002013-04-19T13:40:45.794-07:00En besvikelse...Ibland känner man bara en sådan besvikelse och otacksamhet från människor man aldrig trodde skulle få en att känna så. Så illa att man vill be dem dra åt helvete. Fast de är inte värda det. Inte alls. Över huvudtaget. <br />
<br />
Imorgon ska jag ta tag i det där meddelandet jag tänkt skicka under en veckas tid. Svaret på ett sms som mer eller mindre nästan lyckades förstöra min förra helg. Som tur är så tog mitt förnuft över och jag lätt det vara. För att inte göra något jag skulle få ångra. Jag insåg väl egentligen att det kanske inte var värt det. Fast nu, en vecka senare, finns det vissa svar som behövs skickas. Vissa saker som jag måste få sagt.<br />
<br />
En vecka på praktiken är förbi. Man känner hur livet kommer bli när man börjar jobba på riktigt. Jag är otroligt tacksam för att jag lärt mig prioritera saker i mitt liv. Trots "heltids jobb", heltids studier, man & barn lyckas jag både få ihop träning, planering, vänner och vardagen i allmänhet denna veckan. Jag behöver inte välja bort något bara för att jag "jobbar" och pluggar med man & barn. Det är jag tacksam för.<br />
<br />
Nu ska jag försöka läsa ut Mr Grey. Den har legat på mitt sängbord i månader.... Kanske orkar läsa 2 sidor, innan jag somnar.<br />
<br />
Kram <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDCYvrV0y27Rd3xVgezydZ46-Mhp57W27wf6TPqVIpwOq5KCbFLTV3KKk5vwRiDIL5mEq_D8LP4om0ENjfK1l6dgLY8PFURhZzqkxzKoqOY8P5cFPKwoWTBo_HVV4vak5DU0kcbT9kR1Mq/s640/blogger-image-35759346.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDCYvrV0y27Rd3xVgezydZ46-Mhp57W27wf6TPqVIpwOq5KCbFLTV3KKk5vwRiDIL5mEq_D8LP4om0ENjfK1l6dgLY8PFURhZzqkxzKoqOY8P5cFPKwoWTBo_HVV4vak5DU0kcbT9kR1Mq/s640/blogger-image-35759346.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFQw9MJKv2dWx1pqlwTelYRKZHzUqr4R_alegWR5XzFzm8cr5qUmOPPoIdXW1wge0MwQsl7rB5BTOD2FAOD628fbgAuD0mEQZMPqreQvIGNae3AfW1__nCMQtEtx0oflQ9BR7OtLUwvvro/s640/blogger-image--682395694.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFQw9MJKv2dWx1pqlwTelYRKZHzUqr4R_alegWR5XzFzm8cr5qUmOPPoIdXW1wge0MwQsl7rB5BTOD2FAOD628fbgAuD0mEQZMPqreQvIGNae3AfW1__nCMQtEtx0oflQ9BR7OtLUwvvro/s640/blogger-image--682395694.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWRsJwYQq25UFEKneZwMINmgyL9EMkI8TwCz3y9SkQixThPvaBgu52UyI2GMogetF_e1hegYVzIuI55erY2Sb6IlGS4GcByeVT_c7HK-NlMUQHiFVVlJwSW0L2GHTSeJ896cH-8KnYg5vo/s640/blogger-image--1148847911.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWRsJwYQq25UFEKneZwMINmgyL9EMkI8TwCz3y9SkQixThPvaBgu52UyI2GMogetF_e1hegYVzIuI55erY2Sb6IlGS4GcByeVT_c7HK-NlMUQHiFVVlJwSW0L2GHTSeJ896cH-8KnYg5vo/s640/blogger-image--1148847911.jpg" /></a></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-29106000973419552682013-03-24T08:53:00.001-07:002013-03-24T08:53:05.844-07:00Det där med vänner.Egentligen borde det inte var något komplicerat alls. Det borde liksom bara vara. Att ha vänner. Ibland är det dock just det, komplicerat. Inte alltid och absolut inte med alla vänner, men några. <br />
<br />
Vissa vänner finns, men man träffar inte dem så ofta som man önskar. Fast när man ses är allt som det alltid varit & man kan dela allt. Hur ofta man ses har egentligen ingen betydelse, för det är de tillfällen när man ses som blir så värdefulla. När man kan vara sig skälv ända ut i fingerspetsarna. När man kan skoja och skratta så man kiknar. Vänner som man känt hela livet men som av någon anledning inte är lika tillgängliga längre. Vänner som ömsesidigt hör av sig. Som man vet precis var man har, oavsett när. Och som vet allt. Som känner till allt, både det från förr och det för stunden.<br />
<br />
Sen har man de man träffar då & då. Som man hör av sig till oftare än vad de hör av sig tillbaka. Som man vill träffa oftare men man hittar ingen tid. Pratar om vardagliga och kanske rent utav ytliga saker med. Det är sådana vänner som finns där ibland, & ibland inte. Vänner som egentligen kanske borde vilja veta mer om en än vad de gör. Fråga hur man mår, & mena det. Vissa känner man mer för, andra inte. Vissa önskar man kanske hade varit närmre. Men det blir inte så. För en vänskap är ingen one-man-show. Ena parten kan inte dra hela lasset. Kanske egentligen inte dessa är vänner? Utan bekanta? Ja. Vad vet jag.<br />
<br />
Sen finns det de vänner som man träffar, pratar med och delar allt med - alltid. Ofta. Varje dag. Eller några gånger i veckan. Som under senare år, kommit att bli ens riktiga vänner. Mina äkta, underbara, lojala och ärliga vänner. De vänner som jag gråter tillsammans med. Skrattar så jag får ont i magen. Bara sitter i soffan med och inte pratar med varandra, utan att det känns konstigt. Det är dessa vänner som känner mig bättre än någon annan. <br />
<br />
Dessa och de från barndomen. Det är det som är äkta. De som jag lägger ner tid och energi på. De som verkligen finns för mig när jag behöver det som mest. De som verkligen menar att de vill veta hur man mår när de frågar. Och de som man verkligen kan berätta det för. <br />
<br />
Jag är dock en person som är snäll och givmild. Och kanske jag lägger ner för mycket tid på de vänner som man inte får lika mycket tillbaka av? Kanske. Man försöker och försöker men få inget igen. Men gör på ett sätt, det blir fel. Man gör på ett annat, men får ingen respons. Kanske är det inte värt det? För det blir en besvikelse varje gång... Lyckligtvis finns det inte så många sådana kvar i mitt liv. Jag lär mig nog, av mina misstag.<br />
<br />
Sen finns det de som kallar sig vänner, som kommer när det är jobbigt och vill ha stöd. Men som försvinner lika snabbt när allt är bra. Och som inte finns när man själv har det jobbigt. De vänner som ringer en och är ledsna men som inte svarar när man själv ringer och behöver stöd. Jag är lycklig som inte har allt för många av dessa vänner. Faktiskt. Men jag har vänner som har sådana vänner. Om man ens kan kalla dem det...? Nära vänner. Som alltid ställer upp och finns där, men som inte får något tillbaka. Det är jobbigt. <br />
<br />
Sen finns det de vänner som är riktigt färska. Och som man lär känna mer och mer för varje gång man ses. Vänner som man känner kommer blir bra. Riktigt bra. Som man har gemensamma intressen med. Som man blivit vän med just på grund av det. Som kanske egentligen inte hade varit ens vän i en annorlunda situation. Men som man är så in i bengen glad dök upp. Just där. Just då.<br />
<br />
Egentligen vet jag inte vad jag vill få ut av detta inlägget alls. Överhuvudtaget. Mer än att jag har många vänner. Fina vänner. Både nära, men också lite längre bort. Som betyder väldigt mycket för mig. Och som jag vet finns där. Oavsett. Oavsett var i livet man befinner sig. Så finns de där. Alltid. Vänner som jag skulle göra allt för. Alltid!<br />
<br />
M<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsFtseIZWgiSzf0hCnoTJvvw_ISGYvgdf8Lk1DzPtCOCiFcXrjaHryXRKW4V_wpCDHEVbH-o_2TD6By0eRPD6sRX3QdEGCNBfX0UxzDKsx3z4OM54Ccu1QlMV838TDQbgPYli5WB0D2cTe/s640/blogger-image-1703270050.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsFtseIZWgiSzf0hCnoTJvvw_ISGYvgdf8Lk1DzPtCOCiFcXrjaHryXRKW4V_wpCDHEVbH-o_2TD6By0eRPD6sRX3QdEGCNBfX0UxzDKsx3z4OM54Ccu1QlMV838TDQbgPYli5WB0D2cTe/s640/blogger-image-1703270050.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5wfHlNGlgLk0dKKWdZbgwdGbwu_DP2Iq1fl1XYjnYyZscBk8sZRKs9IgxtsR0p8ax2a7PVK8q5DTjR_pxuLmGd8qmGlvkJMEEduAPXj70Z6dfnT-U5o5cjOU-_OXOk_TpkWFcUcdGxik0/s640/blogger-image-216296371.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5wfHlNGlgLk0dKKWdZbgwdGbwu_DP2Iq1fl1XYjnYyZscBk8sZRKs9IgxtsR0p8ax2a7PVK8q5DTjR_pxuLmGd8qmGlvkJMEEduAPXj70Z6dfnT-U5o5cjOU-_OXOk_TpkWFcUcdGxik0/s640/blogger-image-216296371.jpg" /></a></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-34663970155489230022013-03-12T12:15:00.001-07:002013-03-12T12:15:49.537-07:00Dessa känslor.Jag trodde inte att jag någonsin skulle kunna känna den sortens känslor som jag känt de senaste dagarna... Att jag skulle känna glädje, det visste jag, men denna lycka? Förmodligen är det för att jag själv varit med om samma sak: att föda ett barn. Jag är så innerligt lycklig för mina vänner som i helgen fick världens finaste lilla dotter. Ganska snabbt och lite tidigare än vi anat, och inte alls på den plats de trodde. Men allt gick bra och idag kom dom hem. Jag längtar så efter att få träffa dem!<br />
<br />
Fina vän. Vi har nu ännu en sak gemensamt. Kanske den största gemenskapen av dem alla. Vi är nu båda mammor. Du har blivit mamma. Till världens finaste lilla tös, med de gosigaste kinderna jag någonsin sett. Du svävar förmodligen på små rosa moln just nu och det gör nästan jag också. Jag är glad att du är en stor del av lilla O:s liv och ser fram emot att få bli en lika stor del av lilla A:s liv. Den tid ni har framför er nu är den mest underbara tid i hela livet. Det kommer vara tufft. Du kommer gråta. Du kommer känna dig värdelös och hjälplös. Du kommer känna dig nere. Men då kommer jag finnas där för dig! För alla dessa känslor kommer vägas upp av den lycka din dotter kommer ge dig. Hennes första leende. Hennes första skratt. Hennes första steg. Allt detta kommer väga upp allt det som varje mamma någon gång känner. Och du kommer bli världens bästa mamma åt din dotter. Det är jag helt säker på! <br />
<br />
Egentligen vet jag inte vad jag vill ha sagt med detta inlägg, men det är väl de där oförutsedda känslorna som talar kanske... Vem vet!<br />
<br />
Nu ska jag ta min kopp te och krypa upp i soffan.<br />
Kram M <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHiJzExaAZUox9NXeN6AjA9N9BeiAlv02CZPZzTHgwSCPchvgIrWlnS-58xWh6eO3jzx00eByMw4LpNYRR84rWcQe0Zq7OxgEmCF6EP1m3gky7mvuqxdWnQHn2j1xGst7KEtfiH9_4O-fW/s640/blogger-image--26316087.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHiJzExaAZUox9NXeN6AjA9N9BeiAlv02CZPZzTHgwSCPchvgIrWlnS-58xWh6eO3jzx00eByMw4LpNYRR84rWcQe0Zq7OxgEmCF6EP1m3gky7mvuqxdWnQHn2j1xGst7KEtfiH9_4O-fW/s640/blogger-image--26316087.jpg" /></a></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-32323749431317509442013-02-08T00:32:00.001-08:002013-02-08T00:35:17.779-08:00Då har man blivit med PT...Så sitter man här igen. På tåget. Mot Malmö. Till en två timmar lång föreläsning för att sedan åka samma väg hem igen. Tillbaka i vardagen.<br />
<br />
Och så har jag blivit med PT. Igen. Att det där med personlig tränare ska vara så dyrt. Alla borde ha sin egen PT. Varje vecka, hela året. Min PT är grym. Hon är liksom hård men mjuk. Eller ja. Ni fattar? Eller? Hon är så bra att hon till och med dök upp i min dröm i natt... och räddade mitt liv. Det tackar vi för. Kanske lite sjukt att drömma om sin PT. Men det kan jag ju inte styra över...<br />
<br />
Iallafall. Igår var första gången jag tränade med henne. Kom dit med andan k halsen, helt ouppvärmd. Så sätter hon mig på em Crosstrainer. Intervaller i fem minuter. Jag höll på att dö. Men jag blev uppvärmd iallafall. Sen blev det core-mage, rumpa, lår. Jag är glad att jag kan gå idag. Men skönt var det, intensivt och riktigt roligt. tänk om man vann en miljon, eller några fler, då skulle hon kunna flytta in hos oss. Det hade varit nice. PT, PT, PT - 24/7! Vilka muskler jag skulle få! Hepp!<br />
<br />
Det är iallafall fredag idag. Det är så härligt med fredagar. Och imorgon ska vi på utflykt. Ja. Sova borta i en stuga i en liten stad, nära ett stort känt köpcentrum. Det ni!<br />
<br />
Men först ska jag lyssna, skriva lite viktiga begrepp på ipaden, hem och packa och fixa middag till kvällens gäster. Det blir amerikanskt tema idag!<br />
<br />
Kram M <br />
<br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiofpRE76YZSYcRmYFBcjRPxSY2jrDu_uxsBZY20Q8h603BOEZ1FZPeWTxqSTC6gTHzxhkbz2P7DHVCpQpnxrFkCa-lv59HpIrrTq0h5MCjjqqeL0x7heCzJGE2FiccwLQUMkjyyPBaw7wT/s640/blogger-image--2144213144.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiofpRE76YZSYcRmYFBcjRPxSY2jrDu_uxsBZY20Q8h603BOEZ1FZPeWTxqSTC6gTHzxhkbz2P7DHVCpQpnxrFkCa-lv59HpIrrTq0h5MCjjqqeL0x7heCzJGE2FiccwLQUMkjyyPBaw7wT/s640/blogger-image--2144213144.jpg" /></a></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-15630390597762282372013-01-14T07:00:00.001-08:002013-01-14T08:59:31.257-08:00Ett år i kärlekens teckenJa. 2013 kommer verkligen bli ett år i kärlekens tecken. Inte minst för att världens finaste vän ska få en bebis i mars med allt vad det betyder - små små bebiskläder, doften av en liten nyfödd, dop & allt det där mysiga! <br />
<br />
Utan också för att två av mina närmaste vänner ska gifta sig. Ett vårigt/försommar bröllop i Dalarna och sen ett sensommar bröllop i Skåne. Idag fick vi dessutom inbjudan nummer ett. Det kan ju liksom inte bli mycket bättre. Att få fira kärleken är ju helt underbart. Ja. Det är det enda negativa med att vara gift - att inte få göra det igen. All planering och fix & trix är ju så rolig!<br />
<br />
Ja. Själv är väl studier & uppsats det jag mest ska planera. Kanske lite renoveringar här hemma också. Jag har liksom börjat gnugga de där inredningsknölarna. Eller ja. Ni fattar vad jag menar. Och gör ni inte det så strunt samma, om jag kommer ihåg så kommer det väl lite inlägg på bloggen. <br />
<br />
Nu ska jag busa med lilla O. Som för övrigt klarar sig galant på dagis. Ätit två stora portioner och sovit i två timmar - alldeles själv! Min stora lilla kille!<br />
<br />
Kram M <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgezGtxto33K85XT3OGDpZY8uCOI3anKmMU02UdXmbta59FevW8dI0AJ13DqlDgE7tCjqqopBUy-equ6duHzqTaTguambRbCrHwCk66eWqwHulMhlu0A3Xs-5qWvtR7rhKFVWpZFlaHoU9Z/s640/blogger-image--308496035.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgezGtxto33K85XT3OGDpZY8uCOI3anKmMU02UdXmbta59FevW8dI0AJ13DqlDgE7tCjqqopBUy-equ6duHzqTaTguambRbCrHwCk66eWqwHulMhlu0A3Xs-5qWvtR7rhKFVWpZFlaHoU9Z/s640/blogger-image--308496035.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZVgjCSmLbLKibNQXultbs5Mv5XrQr8JwmgetbD_8QSxMKxEuvusStTLv2tEgXLYB4twJYykZyApCRS45ZSSBtCu2wMLyKqQbRI-u2ILNkDTeoQa3A8rZXV7WQF4CuyVD1jFjazTA1_w88/s640/blogger-image-430212395.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZVgjCSmLbLKibNQXultbs5Mv5XrQr8JwmgetbD_8QSxMKxEuvusStTLv2tEgXLYB4twJYykZyApCRS45ZSSBtCu2wMLyKqQbRI-u2ILNkDTeoQa3A8rZXV7WQF4CuyVD1jFjazTA1_w88/s640/blogger-image-430212395.jpg" /></a></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-4511968687182555102012-12-30T08:58:00.001-08:002012-12-30T08:58:12.590-08:00Det där med julJa, men då så. Då har julen 2012 passerat. I rasande fart skulle jag vilja påstå. Vår jul blev väl inte riktigt som vi tänkt; magsjuka, akutbesök, förkylningar, lite mer magsjuka. Annars var julen full med allt det man önskar; god mat, julklappar, kärlek & de allra närmaste.<br />
<br />
Och imorgon är det nyår. Ännu en gång. Jag har haft ett underbart 2012, men ser faktiskt fram emot 2013. Då aka vi starta ett nytt kapitel i våra liv. Lilla O ska börja dagis, jag ska tillbaka i skolbänken och Stefan fortsätter på jobbet som vanligt. En ny vardag: som föräldrar.<br />
<br />
Och året har så mycket gott att bjuda på; examen för mina vänner, en ny bebis kommer till världen i mars, resor, myshelger, dagisinskolning & en massa annat som vi förmodligen inte har en aning om.<br />
<br />
Ja, och jag ska leva ännu mer hälsosamt. För så bra som jag mår av det liv vi levt senaste tiden har jag aldrig gjort. Äta nyttigare & träna! Beach 2013, here i come ;-)<br />
<br />
Men idag är det söndag. Sista söndagen på 2012 och vi ska bara njuta. Se en dålig film och krypa upp i soffan med en god kopp te och invänta vår andra nyårsafton som föräldrar till världens bästa unge!<br />
<br />
Gott nytt! <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKFryqvYWq6ltJNSVWdVibii0eqCUDHCmpVJ3sJ_rlzVK9WVotWNjvZTw0eOCT2c05ssOF0JpDVDAHFBU5omE9o0Ny0ddwwkO7Ccqi3CzGAkgv9OOEuo-BUKHT03bbCugrNIiYSdcp8McU/s640/blogger-image--676581322.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKFryqvYWq6ltJNSVWdVibii0eqCUDHCmpVJ3sJ_rlzVK9WVotWNjvZTw0eOCT2c05ssOF0JpDVDAHFBU5omE9o0Ny0ddwwkO7Ccqi3CzGAkgv9OOEuo-BUKHT03bbCugrNIiYSdcp8McU/s640/blogger-image--676581322.jpg" /></a></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-58709609009077946582012-12-18T23:48:00.000-08:002012-12-18T23:50:33.984-08:00Förlossningen del 3<br />
Nu kom nästa jobbiga grej, inget skrik. Jag sa åt min man S att gå och
titta efter varför han inte skrek. Han kunde inte titta efter för det var en
himla massa folk som stod runt omkring vår son och det lilla som S såg då,
är jag glad att jag inte såg. En blå liten Oskar hade kommit till världen och
nu stod ett gäng doktorer och narkosläkare och gjorde första hjälpen på honom,
han intuberades också i samma stund. S sa att han inte kunde komma fram
till Oskar och jag förstod inte alls vad som hände...<br />
<br />
De körde iväg med honom och jag sa åt S att gå med. Han ville ju inte
lämna mig, där låg ju jag, nyförlöst och blödde som bara den, men jag levde,
det enda jag brydde mig om nu var vår son... S gick, jag låg kvar och fick efter-förlossninge-vård.<br />
<br />
-Han ska till Lund, kom S in och sa. De ska ta honom till Lund för han
mår inte bra. Jag glömmer aldrig orden, men jag förstod fortafarande ingeting.
Va? Okej, han skulle till Lund. Varför? Var har sjuk? Hjälp!<br />
<br />
Min mamma försökte nå oss eftersom hon inte hört något på ett tag. Jag fick
inte prata med henne, ingen ville ge mig en telefon. Vad är det för jävla
service, rent ut sagt. Jag hade inte ens fått se min son, det minsta jag kunde
begära var väl att få prata med min egen mamma. Efter ett tag så blev jag
utkörd till neo, där vår lille pojke låg i respirator. De förklarade för oss
vad som skulle ske och att han skulle åka med ambulans ner till Lund för
behandling. Jag fattade fortfarande ingenting... Men där låg han, vår fina
lilla pojke, med slangar och plåster och tuber och rör överallt, men han levde,
det gjorde han. Fick prata med min mamma och det enda jag fick ur mig var att
det inte var bra... det var inte bra med Oskar.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3i5ZOR8jNe-x0w-fhdeb3Y9WaHSIRtqDmei4fwuEnvuQqP-XbpPH8v8kM3PlKQW5-lf-CAoTPWdgyEUeROqWImzuSkfYbJLE0i371c92lamybeumQm81_7THRgBjP0ZOySepV3LlLiv50/s1600/nyf%C3%B6ddo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3i5ZOR8jNe-x0w-fhdeb3Y9WaHSIRtqDmei4fwuEnvuQqP-XbpPH8v8kM3PlKQW5-lf-CAoTPWdgyEUeROqWImzuSkfYbJLE0i371c92lamybeumQm81_7THRgBjP0ZOySepV3LlLiv50/s1600/nyf%C3%B6ddo.jpg" /></a></div>
<span style="font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN; mso-fareast-theme-font: minor-fareast; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="font-size: small;">
</span></span><br />
<span style="font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN; mso-fareast-theme-font: minor-fareast; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="font-size: small;">Efter ett par timmar fick vi också åka till Lund med ambulans, jag mådde
inte särskilt bra efter förlossningen, det är en annan historia, men vi kunde
ju inte stanna i Helsingborg! </span><br />
<span style="font-size: small;">
</span></span><br />Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-19198835687774828852012-12-15T23:32:00.001-08:002012-12-15T23:32:33.525-08:00Vilken vecka!Herre Gud! Hur mycket olika känslor kan en enda vecka innehålla? När jag lägger mig ikväll kommer jag tänka tillbaka på denna veckan som en vecka fylld av en rad olika känslor. Det har varit oroligt, ledsamt, sorgligt, glatt, utmattande, illamåendes, kallt, träningsvärkande, trevligt & bara helt vanligt, fast ändå inte. <br />
<br />
Ibland händer det saker som gör att man får perspektiv på livet. Händelser som gör att man värdesätter de små sakerna i livet. Att man är tacksam för det man har och inte otacksam över det man saknar. Att man inser hur snabbt livet faktiskt skulle kunna rasa samman, men också hur snabbt det kan bli alldeles bra igen. Att små, små misstag kan vara förödande. Hur små, små saker kan ge så mycket glädje. Livet kan verkligen vara en berg och dalbana. <br />
<br />
Men idag. Idag blir nog en bra dag. Jag menar. Det är ju söndag. Tredje advent. Ja. Idag blir en glad dag. Det är jag övertygad om. Kanske till och med en perfekt dag? Nu ska jag smida planer inför framtida saker som ska ske.....<br />
<br />
Lilla O fick förövrigt sin första bula i fredagskväll. Ja, en riktig Kalle anka bula!<br />
Den är borta nu. Bara lite blåaktig sådär...<br />
Och så var det lucia.... Oskar var pepparkaksgubbe.<br />
<br />
Kram<br />
<br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOpZY_unolziJZ550P_0LsSZ8CwsOv5kxsI-57jay3KHdmW6ugfpj6nc89CDDr3ClD9o5m9ndgmuj12FPgKH9O4AWqf3kZl-Q94HbxPYC9mtXhyHqJ9Og7D6lrfx_75lp_vugfDhftNe7g/s640/blogger-image--38596455.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOpZY_unolziJZ550P_0LsSZ8CwsOv5kxsI-57jay3KHdmW6ugfpj6nc89CDDr3ClD9o5m9ndgmuj12FPgKH9O4AWqf3kZl-Q94HbxPYC9mtXhyHqJ9Og7D6lrfx_75lp_vugfDhftNe7g/s640/blogger-image--38596455.jpg" /></a></div> <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhydqzfInOc817bPbuX-0XPCIrwR75q7HmOfl9EMBo87-4qHKY0hFdSxgc-QDjgyBEfuQWEDXxSMYRXxXxhQpWjoA0Z2xqEEb9W6Ug7LUEk0WGYy5cFNgXcPFYMkTHw1ChbwQ_jx8mmGTFI/s640/blogger-image-216250029.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhydqzfInOc817bPbuX-0XPCIrwR75q7HmOfl9EMBo87-4qHKY0hFdSxgc-QDjgyBEfuQWEDXxSMYRXxXxhQpWjoA0Z2xqEEb9W6Ug7LUEk0WGYy5cFNgXcPFYMkTHw1ChbwQ_jx8mmGTFI/s640/blogger-image-216250029.jpg" /></a></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-38078768577644717992012-12-10T11:43:00.001-08:002012-12-10T11:44:28.383-08:00Förlossningen del II
Så kom torsdagen och ännu en dos gel las in. Hände det inget nu tänker ni?
Nej! Det var en envis liten grabb jag hade i min mage. Ovissheten var otroligt
jobbig för läkarna verkade liksom inte ha någon plan överhuvudtaget och jag
höll på att bli galen. Olika beslut togs av olika läkare, de verkade inte ha
någon form av samarbete över huvudtaget! Otroligt frustrerande. Då fick vi
avvakta IGEN och nu var vi så frustrerade för INGEN berättade vad som skulle
ske härnäst... "Ta en sovdos och sov gott inatt" sa nattsköterskan.
Det enda jag tänkte då var: Jag vill inte SOVA jag vill FÖDDA BARN!!!!! Man
höll på all bli helt knäpp, psykbrytet var nära... Vi ville ju också gå runt på BB med vår prins i en platsbalja, precis som
alla andra nyförlösta föräldrar gjorde. Vi ville också ha den där fina
frukosten som man hört talas om när bebisen kommit ut...Pomac & rostmackor med ost. Blåa servetter.<br />
<br />
På fredagen så steg vi upp som vanligt, men under frukosten kom en olustig
känsla över mig, jag kände mig konstig, fick ont i huvudet och det flimrade
framför ögonen, ungefär som när man har migrän. Och när vi berättade detta för
sköterskan så blev det liv i luckan - tjo hej, nu hände det saker. In på
rummet, ner i sängen och in på förlossningen. Nu, tänkte jag, NU är det dax...<br />
<br />
Nä, jag var inte öppen mer än 2 cm, så de skulle nu sätta in en såkallas
ballongkatet som skulle vidga livmodern och sätta igång förlossningen. Läkaren
sa att om det inte hänt något fram till eftermiddagen blev det snitt, så jag
fick inte äta något mer under dagen. Än en gång tänkte vi att vi skulle få
träffa vår lille son under dagen/kvällen. Eftermiddagen kom och inget hade
hänt, då tyckte samma läkare att kateten skulle sitta lite till och om det inte
hände något under kvällen/natten så skulle det bli snitt under
lördagsförmiddagen, det var planerat, inte vilken tid, men ett snitt skulle ske
under lördagsförmiddagen. Jaha, vad skulle vi tro? Vi var nästan helt tomma på
känslor. Så än en gång fick jag inte äta eller dricka från och med midnatt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHBy7U3E9t3orxqpVaNUqZhwI-FzvO03PR1UxYFPAdGEuELgiBoL-SEi06gGaAEVC7_wXF5h2MzWLViY4Ao_iUIFPMUElv93CoJqnpNUzFRtAxQhPAyrfmwqMEIuknU0J42-4ohU2-Wxti/s1600/v%C3%A5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHBy7U3E9t3orxqpVaNUqZhwI-FzvO03PR1UxYFPAdGEuELgiBoL-SEi06gGaAEVC7_wXF5h2MzWLViY4Ao_iUIFPMUElv93CoJqnpNUzFRtAxQhPAyrfmwqMEIuknU0J42-4ohU2-Wxti/s1600/v%C3%A5.jpg" /></a></div>
<span style="mso-no-proof: yes;"><v:shapetype coordsize="21600,21600" filled="f" id="_x0000_t75" o:preferrelative="t" o:spt="75" path="m@4@5l@4@11@9@11@9@5xe" stroked="f">
<v:stroke joinstyle="miter">
<v:formulas>
<v:f eqn="if lineDrawn pixelLineWidth 0">
<v:f eqn="sum @0 1 0">
<v:f eqn="sum 0 0 @1">
<v:f eqn="prod @2 1 2">
<v:f eqn="prod @3 21600 pixelWidth">
<v:f eqn="prod @3 21600 pixelHeight">
<v:f eqn="sum @0 0 1">
</v:f></v:f></v:f></v:f></v:f></v:f></v:f></v:formulas></v:stroke></v:shapetype></span>Den natten sov jag ingenting. Min huvudvärk var så svår att jag inte ens
kunde vända mig i sängen eller gå på toaletten själv. INGA tabeletter hjälpte.
Under ronden på morgonen kommer en ny läkare in och kollar om det hänt något. Jomenvisst,
jag var öppen HELA TRE CENTIMETER! Inte så mycket hade hänt alltså, men
tydligen tillräckligt mycket för att läkaren skulle kunna ta hål på hinnorna
och en normal födsel skulle kunna starta. Så, så fick det bli, vi ville ju
trots allt helst ha en naturlig förlossning.<br />
<br />
Kl 14 hade inget hänt, inte en ynka centimeter hade jag öppnat mig. Då
sattes droppet in. Det var först nu det började hända saker, värkarna kom som
ett brev på posten. Pang, boom sa det. Ont gjorde det. Lustgasen var min
räddare i nöden. Och bollen, pilatesbollen! Efter några timmar (har ganska dålig tidsuppfattning) fick jag
ryggmärgsbedövning - tack du som uppfann denna fantastiska drog! Jag slumrade
till och med till ett tag medans den värkte.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9Sp_3__tSeUohPu7TvmtS18nQgP3rNXMN_7tZlIwS8i3f2DLsoMzKe5ElorkU7kX1n1_YZz4YbCSoXXZyah7lF7bjbDvu-zOYLnYT18-MQOsAmKD3AfoCPtTDZMXi51bzhaiSMOybVXG2/s1600/Namnl%C3%B6s.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9Sp_3__tSeUohPu7TvmtS18nQgP3rNXMN_7tZlIwS8i3f2DLsoMzKe5ElorkU7kX1n1_YZz4YbCSoXXZyah7lF7bjbDvu-zOYLnYT18-MQOsAmKD3AfoCPtTDZMXi51bzhaiSMOybVXG2/s1600/Namnl%C3%B6s.jpg" /></a></div>
<br />
Sen, helt plötsligt, kunde jag inte hålla emot längre, det började trycka och jag trodde det
var toalettbesök som behövdes. Oj, vad ont jag hade! Barnmorskan sa till mig
att jag skulle krysta om jag behövde, OM JAG BEHÖVDE! Ja det behövde jag! Jag
kunde inte hålla emot. Och det höll väl på så här till halv nio på kvällen. Då var jag
helt slut, och ja, jag förstår att alla kvinnor någon gång under förlossningen
säger tack för kaffet, nu drar jag. Att de inte orkar mer, men nu orkade
jag inte mer alls. Jag hade förflyttats från bollen (som förövrigt var riktigt
nice att sitta på under förvärkarna) upp i sängen och nu skulle han komma ut,
vår lilla prins.<br />
<br />
Men ungefär samtidigt som de sa att jag var öppen 10 cm så tog mina krafter
slut (ingen sömn, och ingen mat på över ett dygn, det tar på krafterna) och jag
kunde inte krysta mer. Läkaren kom in och en sugklocka skulle läggas, men han
var inte riktigt nöjd med Oskars placering så jag skulle krysta en halvtimme
till. Jaha, tänkte jag, då kör vi... NU, NU skulle vår son komma till världen
och vi skulle få njuta av att vara föräldrar. Men de där sista krafterna, som jag förmodar att alla kvinnor har i slutet
av en förlossning, kom inte... och helt plötsligt rusar läkaren in med
sugklockan i högsta hugg, vår lilla prins hjärtljud var svaga (inget av detta
förstod jag då, för jag var helt slut och mörbultad) och han var tvungen att
komma ut NU!<br />
<br />
Grönklädda människor, läkare och en massa människor befann sig tillslut i
rummet och efter 8 drag och 15 minuter senare var han ute... den känslan när
han kom ut, de glömmer jag aldrig, det var som ett enormt tryck lättade och
hela jag sjönk ihop. 21:20 den NITTONDE november (kom ihåg när jag lades in) föddes
vår son, 3200 gram tung & 50,5 cm.<br />
<br />
Och de där bilderna... jag har aldrig påstått att man är vacker när man föder barn, så de bjuder jag på!<br />
<br />
Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-12783385005010954552012-12-10T11:28:00.001-08:002012-12-10T11:43:45.158-08:00Det faller snöOj vad det snöat! Mest hela tiden idag. Jag och lilla O trotsade snö och förkylning och invigde pulkan idag. Och ja, mitt lilla frö gillade verkligen pulkan. Enda gången han blev lite ledsen var de tre gångerna han trillade ur den med ansiktet rakt ner i snön. Förståeligt - om jag får säga det.<br />
<br />
Ikväll är det tyst i huset. Mannen är i Stockholm. Lilla O sover sen en stund. Jag. Jag sitter i soffan ochläser lite bloggar och funderar över julklappar, julgodis och lite annt skoj som ska hända nu innan jul..<br />
<br />
Men nu ska jag nog titta på de fina klänningarna alla ha på nobelmiddagen. <br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy7JSsITVcbfK56MGAGE8QEfFc-7nuqg6AgvKJUmBjOMQhs7tY182rX8sikvuvO3ZtRrV1hX1KH9L8VYjwHI0H9858LsQ_wNXLL-yxeWTOz7NerAXx6X2uRF7gfcGCLeFQdW_rgYWZe_OC/s640/blogger-image-2108976861.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy7JSsITVcbfK56MGAGE8QEfFc-7nuqg6AgvKJUmBjOMQhs7tY182rX8sikvuvO3ZtRrV1hX1KH9L8VYjwHI0H9858LsQ_wNXLL-yxeWTOz7NerAXx6X2uRF7gfcGCLeFQdW_rgYWZe_OC/s640/blogger-image-2108976861.jpg" /></a></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3352979655221267598.post-74908811285723151272012-11-30T06:54:00.001-08:002012-12-10T11:43:52.493-08:00Det där med telefonen.Jag har funderat på en sak. Vårt förhållande som vi i dagsläget har med våra mobiltelefoner. Folk går inte ett steg utan dem; på toaletten, vid frukostbordet, i bilen, innan vi somnar & när vi vaknar. Jag ska inte sticka under stolen med att jag inte använder min telefon mycket, för det gör jag. Ibland får jag nästan ångest på tanken att mobilen håller på att ta över våra liv. . .<br />
<br />
Att vi inte längre pratar med varandra på samma sätt som tidigare. Att somliga inte ens kan lägga ifrån sig sin telefon under en middag, när det KÖR bil eller när det är en bra film på TV:n, det är skrämmande. Har vi förlorat förmågan att vara sociala face-to-face? Eller rättare sagt; håller vi på att förlora den förmågan?<br />
<br />
Det skulle vara fruktansvärt! Och jag har länge tänkt tanken att ha en korg i hallen, där alla kan lägga sina mobiler när de kommer hit. Iallafall när man har middagsbjudning, kalas eller något liknande. Fast jag tror det skulle reta gallfeber på folk. . . Kanske. Jag kan ju bara ta ansvar för mig själv och mitt förhållande till min telefon. <br />
<br />
Jag kan ibland tycka synd om lilla O. För vissa dagar sitter man med den där jäkla telefonen i handen från morgon till kväll. Läser mail, skickar sms, tar bilder. Inte undra på att han älskar våra telefoner. Och inom sin tid kommer han att kunna använda dem, och det ska han få, för det är en del av hans generation. Men jag ska inte längre vara den mamma som jag är just precis i detta ögonblick; sittande på golvet. Med min iPhone i handen. Och skriver detta inlägg. Medan lilla O kryper omkring, på, sidan om mig.<br />
<br />
Nej. Så från och med idag. Från och med nu. Ska jag lägga i från mig min telefon. Umgås med min son & min man, utan Facebook, bloggar, instagram! Ja. Så får det bli. (Men jag har den på lagom avstånd, ifall någon viktig ringer eller så)<br />
<br />
Lite funderingar så här en fredag eftermiddag. . . Snart ska jag ta mig i kragen och fixa inför fredagskvällen( taco, film och annat gott, och inga mobiler!)<br />
<br />
<br/><br/><div class="separator"style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPncI1Xo6hOYQ7dy90eaTPEPAEWnqLGLxiolJIgtfiyV4jcFHc4mdu4xJ7hZ3gtmlGaZWzuwHAc0HD9NmHED7xoNEABSlbNul3fNE-VbQvhgEJmzgISdpO_6USsuQqZn5mOax952_bWop6/s640/blogger-image--1572370754.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPncI1Xo6hOYQ7dy90eaTPEPAEWnqLGLxiolJIgtfiyV4jcFHc4mdu4xJ7hZ3gtmlGaZWzuwHAc0HD9NmHED7xoNEABSlbNul3fNE-VbQvhgEJmzgISdpO_6USsuQqZn5mOax952_bWop6/s640/blogger-image--1572370754.jpg" /></a></div>Villa Lugnethttp://www.blogger.com/profile/13088161974819071033noreply@blogger.com2