Olika liv, olika livsöden

Sedan lördagens bloggevent har en del tankar snurrat runt i mitt huvud. Det är ju så himla härligt att träffa nya människor, men på en kväll hinner man verkligen inte lära känna varandra eller dela med sig av de saker som gör eller har gjort en till den man är. Kanske är det charmen med det hela också? Kanske är det roligt att träffa människor som inte vet det minsta om en själv? Ja, visst är det så. Härligt att träffa människor som får bilda sig en egen uppfattning utan vetskap om vem jag är och vad jag gjort tidigare i mitt liv.

Vi har ju alla olika bakgrunder och olika liv. Vi tänker olika. Vi handlar olika. Vi är olika. Olikheter är ju det som gör oss individer så speciella och unika. Vissa olikheter kan vi själv skapa genom våra val i livet, medan andra inte går att påverka det minsta. En del olikheter gör oss starka och andra svaga.

Jag vet egentligen inte var jag vill komma. För idag är hjärnan som gröt. Vi kan kalla det onsdags-hjärna (det är det man kallar det när man vaknar och tror det är torsdag). Iallafall. Jag vill nog bara få fram att när man inte vet om de olikheter som finns hos människor man inte känner och sedan lära känna dem så kan man få sig en tankeställare. Och det har jag fått.

Jag önskar att vissa livsöden inte existerade. Jag önskar att man ibland kunde påverka vissa saker. I lördags önskade jag att jag visste mer om några av er innan jag "öppnade" munnen och uttalade mig om en del samtalsämnen. Jag vet att jag inte kunde veta men ändå... Ni är säkert vana, men jag får ont i mitt hjärta, för det är så jag är... Jag bryr mig väldigt mycket om andra och har alltid gjort.

Jag ska inte ta min familj, min man och min son föregivet. Jag är lyckligt lottad som får dela mitt liv med dem. Verkligen. De betyder allt, allt för mig.

Oj... Vilket flummigt inlägg.
Men det är väl en del av bloggens funktion? Att kunna ventilera sig lite? Ja, här kom dagens, kanske årets enda, ventilation från mig iallafall.

Hej hå!