måndag 22 december 2014

Resan mot ett planerat snitt.

Ja. Då tänkte jag sammanfatta min förlossning med lillasyster A. Eller först resan mot förlossningen. Efter en tuff förlossning med O så var valet ganska enkelt denna gången: vi skulle göra allt för ett planerat kejsarsnitt. 

Jag kan säga att jag var väldigt orolig inna vi fick ett klart beslut angående snittet. Jag var rädd att sjukvården skulle försöka övertala mig till att en vaginal förlossning är det bästa. Att jag skulle behöva kämpa för att de skulle lyssna och förstå. Att jag inte skulle få välja VAR snittet skulle genomföras. Eftersom vi absolut inte ville föda i Helsingborg så var det extra viktigt för oss att vi skulle få snittet gjort i Lund. 

Tack vare vår fantastiska barnmorska Maria behövde vi aldrig kämpa. Hon har alltid lyssnat och varit så förstående. Jag önskar alla gravida en barnmorska som henne. Hon är fantastisk. Det var aldrig något snack. Hon förstod till 100% varför vi ville till Lund. Vi litar helt enkelt inte på sjukvården i Helsingborg.

Så. Efter några telefonsamtal från vår barnmorska ner till Lund blev vi kallade till ett möte med en läkare där nere. Och
än en gång hade jag förberett mig på kamp. Övertalning. Tårar om det så skulle behövas.



Men icke. Vi kommer ner. Pratar med läkaren. Och vips så har vi fått ett datum satt för planerat snitt! Helt otroligt. Det var både spännande och nervöst på samma gång.

Så jag är så glad att vi inte behövde kämpa. Vi kunde koncentrera oss på graviditeten i lugn & ro med vetskapen om att vår lilla tös skulle komma till världen på ett lugnt & harmoniskt vis.

Hur var det då att genomgå ett planerat snitt? Ja! Det tänker jag berätta i ett annat inlägg. 

Nu ska jag lägga mig tänkte jag.
God natt.
-M

fredag 19 december 2014

Det där med att vara gravid en andra gång.

Ja, för lite mer än ett år sedan blev hag ju gravid igen. Kanske när det som minst passade egentligen. En månad kvar i skolan. Precis fått nytt jobb.

Men ändå helt underbart! Inte minst för att vi skulle få ett syskon till Oskar utan också för att våra bästa vänner också var gravida. Med sex veckors mellanrum skulle vi få följa varandra genom illamående, bristningar, foglossning, svullna fötter, viktuppgång. Helt fantastikt att vår lilla "plan" faktikst blev verklighet.

Våra pojkar, som det skiljer 2 veckor på, skulle nu bli storebröder samtidigt! Och till råga på allt! Så väntade vi båda två lillasystrar! Hur magiskt?

Men åter till en graviditet som förmodligeb gjort att vi inte kommer skaffa fler barn. 12 veckors illamående över fick till foglossningen från helvetet.

Det började med en nerv som satt i kläm som de så fint sa, i vecka 16. Efter ett yogapass så utlöstes en smärta som jag aldrig känt förr. Ja, kanske inte så smart att gå på yoga i vecka 20. Men ändå! 



Iallafall så resulterade smärtan i otaliga besök hos sjukgymnast. Jag kunde vara jobba på halvfart vilket resulterade ni sjukskrivning på 50%. Som senare övergick till 100%! Jag som verkligen ville jobba ända in i kaklet. Men nej.

Att jobba med barn samtidigt som man har en sökande smärta i hela ryggen är inte lätt. Jag kände mig så otillräcklig på jobb. Det var i mellan åt värre än själva smärtan.

Foglossning alltså. Hur känns det? Jag har ju nästan förträngt hur dåligt jag mådde. Men tänk dug själv att någon sticker lite knivar i dina fogar, vrider om lite, stampar och hoppar på din rygg samtidigt. Fast hundra gånger värre! J typ så kändes det.

TENS-maskinen gick på högvarv och akupunkturen blev en vardag. Alvedon & panodil hjälpte inte ett dugg. Så jag blev ganska deprimerad av smärtan.

Jag kunde inte jobba. Jag kunde inte leka med Oskar. Jag kunde inte promenera. Jag kunde inte sova. Jag kunde fan ingenting. Och då är jag av deb typen som inte gnäller så ofta. Men detta var en av de jobbigaste persikorna i Mitt liv!

Jag hade så ont att jag nästan önskade att jag skulle komma till barnmorskan med högt blodtryck & äggvita i urinen, så de kunde förlösa mig tidigare.

Aå blev det inte, tack och lov kanske? Utan jag gick till 38+2 tror jag. Och det var då vi hade ett planerat kejsarsnitt. Den 10 juli 2014! Men mer om den fantastiska upplevelse i ett annat inlägg.

Nu ska hag kolla på Thomas the train med Oskar. Mannen & lillasyster A sover fortfarande där uppe! 



Idag åker vi söderut för julbak, middag med vänner & julfirande!

Over and out!
-M


torsdag 18 december 2014

Lillasyster A + storebror O

Ja. Egentligen var ju anledningen till att ta upp bloggen igen att börja skriva om livet med småbarn! Dels för att det är skönt att få skriva av sig men också för att kunna gå tillbaka & läsa om hur livet såg ut med små barn!

Lillasyster A föddes alltså i juli i år och har redan hunnit att bli fem månader. Lilla O är storebror och den mest fantastiska sådan.

Sen dag 1 har han tyckt om sin lillasyster.  Aldrig har det funnits en känsla av konkurrens från hans sida. Har infann sig väldigt snabbt i att hon nu var en del av vår familj. Vilken såklart känna helt underbart!

Att bli tvåbarnsföräldrar gav både en skön men också otroligt intensiv känsla av att inte räcka till. Att nu helt plötsligt behöva dela upp den kärlek som bara O tidigare fått.

När vi kom hem från BB minns jag hur otillräcklig jag kände mig gentemot Oskar. Gud vad jobbigt det var. Efter en graviditet där jag knappt kunnat röra mig så kunde jag fortfarande inte ge honom all den uppmärksamhet jag ville.

Det var tufft rent känslomässigt de första veckorna. Att lära sig älska två personer precis exakt lika mycket. Det var jobbigt i ärlighetensnamn. Att inse att nu är det mycket (bara?) jag och lillasyster, och pappa och lilla O. Det tog ett tag innan jag kunde släppa den känslan av att inte kunna räcka till för båda. Prio ett var ju lillasyster A. Att amma. Byta blöja. Söva. Amma igen. Byta en nerspydd bodys. Och så höll det på.

Vi hade ju dock turen att mannen kunde vara hemma med oss ganska länge efter födseln. Vilket resulterade i att O kunde få hans fulla uppmärksamhet. Jag tror att det var bra och även om han blev (och var)!extrent pappig så var det värt det. Det är nog en av anledningarna till att han tog lillasyster As ankomst så bra.

 Men nu har A ammat klart & jag ska återgå till att sova... Klockan är 3:24. Enda tiden jag fått ihop till bloggen. Haha!

Fortsättning på As första fem månader kommer! Måste hinna skriva om dem och graviditet + förlossning innan det nya året tänkte jag.

Oh well! God fortsatt natt!

-M 

onsdag 17 december 2014

Ett efterlängtat besök!

För en vecka sen så åkte jag till tågstationen för att hämta hem ett efterlängtat besök. 

För nio år sedan åkte jag på mitt livs äventyr. Till USA. Som au pair. Ett av de bäste besluten jag tagit i mitt liv. Och kanske också det modigaste? 19 år & ut i vida världen helt ensam. 

Jag blev placerad hos en familj i Minneapolis. En familj som kom att bli som en andra familj. Jag kände mig alltid så välkommen och uppskattad av dem. De var väldigt jordnära och inte alls så där typiskt amerikanska.

Lilla E var bara 4 år. Och K var 7. Det är alltså 9 år sen. För en vecka sedan så kom lilla E, som förövrigt är en inte aå liten trettonåring, hit tillsammans med min värdmamma. 

De har varit här en vecka. Vi har vara myst och pratat om allt mellan himmel och jord. Bakat lussebullar och gjort pepparkakshus. Tittat på film. Bara umgåtts. Känns som vi aldrig varit från varandra. Det var så himla kul att lära känna den äldre E också.

Så det var med lite vemod jag lämnade av dem vid tåget imorse. Med vetskapen om att jag inte vet när jag kommer få träffa dem igen. 

Det är en speciell känsla att se min son leka med det barn jag passade under ett år. Att se min amerikanske "mamma" mysa med min dotter. Att ha dem här i mitt hus. Ja. Verkligen en speciell känsla.

Nu nalkas julen och vi åker till hemstaden vid havet på lördag för att stanna till juldagen. Härligt med lite semester hela familjen.

-M

onsdag 3 december 2014

Min efterlängtade examen!

I januari i år tog jag äntligen examen. Ett år senare än mina klasskamrater. Men jag gjorde det! Jag kämpade mig igenom ett examensarbete helt själv. Vilket jag är sjukt stolt över. Det är myckey jobb & slit med ett sådant stort arbete men jag klarade det. 

Redan efter sommaren började jag söka jobb. Jag ville liksom va ute i god tid. I början gick det lite trögt men sen började de höra av sig. I oktober gick jag på en intervju där allt bara kändes så rätt. En 100% tjänst på en förskola! Perfekt! Senare samma eftermiddag blev jag erbjuden jobbet! Så jäkla härligt...

Men... Sen blev det ju inte riktigt som vi planerat. En månad efter jag tackat ja till mitt nya jobb och mitt i slutspurten på min utbildning blir jag gravid! Hoppsan! 

Hur lycklig som helst men ändå lite orolig med tanke på att jag bara skulle hinna jobba cirka ett halvår... Fast det gick det med. En vecka efter jag börjat jobba fick jag berätta att jag var Preggo! Både kollegor & chef tog det bra! 

Iallafall så är det väldigt skönt att vara klar med utbildningen. Att ha ett "riktigt" jobb att luta sig tillbaka mot. En riktig lön varje månad! Hallelulja för det liksom. Efter år med CSN & mammapeng!

Ja... Det var det! Examen alltså! Förskollärare och lärare i grundskolan yngre år - check!

-M

tisdag 2 december 2014

Ett och ett halvt år sedan.

Det är ungefär ett och ett halvt år sedan jag bloggade sist. Det är länge sedan. Jag önskar jag hade bloggat mer. Det är ju som en dagbok. Att kunna gå tillbaka och titta på bilder och läsa om hur livet var just då.

Men än är det inte för sent. Kanske ska jag fortsätta med bloggandet nu? Skriva lite då och då? Mest för min egen skull men kanske också för mina barns?

Sen sist har det ju hänt en del. Varje liten del förtjänar kanske ett eget inlägg? Nå ja, vi får se... Iallafall.

Jag har tagit min lärarexamen, januari 2014.
Jag började jobba heltid direkt efter examen. På en förskola full med härliga ungar & kollegor. 

Lilla O har hunnit bli TRE ÅR! Tre hela år sedan han skrämde livet ur oss vid sin födsel. Idag är han en pigg & glad busunge. Som pratar på sitt eget lilla sätt. Som skojar och hittar på en massa trams!

Nya vänner har kommit in i mitt liv. Gamla har tyvärr glidit undan av olika anledningar.  Men just nu har jag de fina av finaste vänner omkring mig.

Jag har ännu en gång varit gravid! Och vi har fått en liten Lillasyster! Lillasyster A. Som föddes i juli i år. Vår finaste lilla unge!

Ja, det är väl de största händelserna sen sist, sen april 2013 då jag senast uppdaterade.

Jag vill bli bättre! Jag älskar ju att skriva. Att sätta ord på olika känslor. Men jag ska försöka inte ställa för höga krav. Utan göra det för att det är roligt!

Nu ska jag fortsätta mysa hos mamma. Jg & barnen är här på en liten mini-semester!

Over and out!
- M