Resan mot ett planerat snitt.

Ja. Då tänkte jag sammanfatta min förlossning med lillasyster A. Eller först resan mot förlossningen. Efter en tuff förlossning med O så var valet ganska enkelt denna gången: vi skulle göra allt för ett planerat kejsarsnitt. 

Jag kan säga att jag var väldigt orolig inna vi fick ett klart beslut angående snittet. Jag var rädd att sjukvården skulle försöka övertala mig till att en vaginal förlossning är det bästa. Att jag skulle behöva kämpa för att de skulle lyssna och förstå. Att jag inte skulle få välja VAR snittet skulle genomföras. Eftersom vi absolut inte ville föda i Helsingborg så var det extra viktigt för oss att vi skulle få snittet gjort i Lund. 

Tack vare vår fantastiska barnmorska Maria behövde vi aldrig kämpa. Hon har alltid lyssnat och varit så förstående. Jag önskar alla gravida en barnmorska som henne. Hon är fantastisk. Det var aldrig något snack. Hon förstod till 100% varför vi ville till Lund. Vi litar helt enkelt inte på sjukvården i Helsingborg.

Så. Efter några telefonsamtal från vår barnmorska ner till Lund blev vi kallade till ett möte med en läkare där nere. Och

än en gång hade jag förberett mig på kamp. Övertalning. Tårar om det så skulle behövas.

Men icke. Vi kommer ner. Pratar med läkaren. Och vips så har vi fått ett datum satt för planerat snitt! Helt otroligt. Det var både spännande och nervöst på samma gång.

Så jag är så glad att vi inte behövde kämpa. Vi kunde koncentrera oss på graviditeten i lugn & ro med vetskapen om att vår lilla tös skulle komma till världen på ett lugnt & harmoniskt vis.

Hur var det då att genomgå ett planerat snitt? Ja! Det tänker jag berätta i ett annat inlägg. 

Nu ska jag lägga mig tänkte jag.

God natt.

-M

Det där med att vara gravid en andra gång.

Ja, för lite mer än ett år sedan blev hag ju gravid igen. Kanske när det som minst passade egentligen. En månad kvar i skolan. Precis fått nytt jobb.

Men ändå helt underbart! Inte minst för att vi skulle få ett syskon till Oskar utan också för att våra bästa vänner också var gravida. Med sex veckors mellanrum skulle vi få följa varandra genom illamående, bristningar, foglossning, svullna fötter, viktuppgång. Helt fantastikt att vår lilla "plan" faktikst blev verklighet.

Våra pojkar, som det skiljer 2 veckor på, skulle nu bli storebröder samtidigt! Och till råga på allt! Så väntade vi båda två lillasystrar! Hur magiskt?

Men åter till en graviditet som förmodligeb gjort att vi inte kommer skaffa fler barn. 12 veckors illamående över fick till foglossningen från helvetet.

Det började med en nerv som satt i kläm som de så fint sa, i vecka 16. Efter ett yogapass så utlöstes en smärta som jag aldrig känt förr. Ja, kanske inte så smart att gå på yoga i vecka 20. Men ändå! 

Iallafall så resulterade smärtan i otaliga besök hos sjukgymnast. Jag kunde vara jobba på halvfart vilket resulterade ni sjukskrivning på 50%. Som senare övergick till 100%! Jag som verkligen ville jobba ända in i kaklet. Men nej.

Att jobba med barn samtidigt som man har en sökande smärta i hela ryggen är inte lätt. Jag kände mig så otillräcklig på jobb. Det var i mellan åt värre än själva smärtan.

Foglossning alltså. Hur känns det? Jag har ju nästan förträngt hur dåligt jag mådde. Men tänk dug själv att någon sticker lite knivar i dina fogar, vrider om lite, stampar och hoppar på din rygg samtidigt. Fast hundra gånger värre! J typ så kändes det.

TENS-maskinen gick på högvarv och akupunkturen blev en vardag. Alvedon & panodil hjälpte inte ett dugg. Så jag blev ganska deprimerad av smärtan.

Jag kunde inte jobba. Jag kunde inte leka med Oskar. Jag kunde inte promenera. Jag kunde inte sova. Jag kunde fan ingenting. Och då är jag av deb typen som inte gnäller så ofta. Men detta var en av de jobbigaste persikorna i Mitt liv!

Jag hade så ont att jag nästan önskade att jag skulle komma till barnmorskan med högt blodtryck & äggvita i urinen, så de kunde förlösa mig tidigare.

Aå blev det inte, tack och lov kanske? Utan jag gick till 38+2 tror jag. Och det var då vi hade ett planerat kejsarsnitt. Den 10 juli 2014! Men mer om den fantastiska upplevelse i ett annat inlägg.

Nu ska hag kolla på Thomas the train med Oskar. Mannen & lillasyster A sover fortfarande där uppe! 

Idag åker vi söderut för julbak, middag med vänner & julfirande!

Over and out!

-M

Ett efterlängtat besök!

För en vecka sen så åkte jag till tågstationen för att hämta hem ett efterlängtat besök. 

För nio år sedan åkte jag på mitt livs äventyr. Till USA. Som au pair. Ett av de bäste besluten jag tagit i mitt liv. Och kanske också det modigaste? 19 år & ut i vida världen helt ensam. 

Jag blev placerad hos en familj i Minneapolis. En familj som kom att bli som en andra familj. Jag kände mig alltid så välkommen och uppskattad av dem. De var väldigt jordnära och inte alls så där typiskt amerikanska.

Lilla E var bara 4 år. Och K var 7. Det är alltså 9 år sen. För en vecka sedan så kom lilla E, som förövrigt är en inte aå liten trettonåring, hit tillsammans med min värdmamma. 

De har varit här en vecka. Vi har vara myst och pratat om allt mellan himmel och jord. Bakat lussebullar och gjort pepparkakshus. Tittat på film. Bara umgåtts. Känns som vi aldrig varit från varandra. Det var så himla kul att lära känna den äldre E också.

Så det var med lite vemod jag lämnade av dem vid tåget imorse. Med vetskapen om att jag inte vet när jag kommer få träffa dem igen. 

Det är en speciell känsla att se min son leka med det barn jag passade under ett år. Att se min amerikanske "mamma" mysa med min dotter. Att ha dem här i mitt hus. Ja. Verkligen en speciell känsla.

Nu nalkas julen och vi åker till hemstaden vid havet på lördag för att stanna till juldagen. Härligt med lite semester hela familjen.

-M

Min efterlängtade examen!

I januari i år tog jag äntligen examen. Ett år senare än mina klasskamrater. Men jag gjorde det! Jag kämpade mig igenom ett examensarbete helt själv. Vilket jag är sjukt stolt över. Det är myckey jobb & slit med ett sådant stort arbete men jag klarade det. 

Redan efter sommaren började jag söka jobb. Jag ville liksom va ute i god tid. I början gick det lite trögt men sen började de höra av sig. I oktober gick jag på en intervju där allt bara kändes så rätt. En 100% tjänst på en förskola! Perfekt! Senare samma eftermiddag blev jag erbjuden jobbet! Så jäkla härligt...

Men... Sen blev det ju inte riktigt som vi planerat. En månad efter jag tackat ja till mitt nya jobb och mitt i slutspurten på min utbildning blir jag gravid! Hoppsan! 

Hur lycklig som helst men ändå lite orolig med tanke på att jag bara skulle hinna jobba cirka ett halvår... Fast det gick det med. En vecka efter jag börjat jobba fick jag berätta att jag var Preggo! Både kollegor & chef tog det bra! 

Iallafall så är det väldigt skönt att vara klar med utbildningen. Att ha ett "riktigt" jobb att luta sig tillbaka mot. En riktig lön varje månad! Hallelulja för det liksom. Efter år med CSN & mammapeng!

Ja... Det var det! Examen alltså! Förskollärare och lärare i grundskolan yngre år - check!

-M

Ett och ett halvt år sedan.

Det är ungefär ett och ett halvt år sedan jag bloggade sist. Det är länge sedan. Jag önskar jag hade bloggat mer. Det är ju som en dagbok. Att kunna gå tillbaka och titta på bilder och läsa om hur livet var just då.

Men än är det inte för sent. Kanske ska jag fortsätta med bloggandet nu? Skriva lite då och då? Mest för min egen skull men kanske också för mina barns?

Sen sist har det ju hänt en del. Varje liten del förtjänar kanske ett eget inlägg? Nå ja, vi får se... Iallafall.

Jag har tagit min lärarexamen, januari 2014.

Jag började jobba heltid direkt efter examen. På en förskola full med härliga ungar & kollegor. 

Lilla O har hunnit bli TRE ÅR! Tre hela år sedan han skrämde livet ur oss vid sin födsel. Idag är han en pigg & glad busunge. Som pratar på sitt eget lilla sätt. Som skojar och hittar på en massa trams!

Nya vänner har kommit in i mitt liv. Gamla har tyvärr glidit undan av olika anledningar.  Men just nu har jag de fina av finaste vänner omkring mig.

Jag har ännu en gång varit gravid! Och vi har fått en liten Lillasyster! Lillasyster A. Som föddes i juli i år. Vår finaste lilla unge!

Ja, det är väl de största händelserna sen sist, sen april 2013 då jag senast uppdaterade.

Jag vill bli bättre! Jag älskar ju att skriva. Att sätta ord på olika känslor. Men jag ska försöka inte ställa för höga krav. Utan göra det för att det är roligt!

Nu ska jag fortsätta mysa hos mamma. Jg & barnen är här på en liten mini-semester!

Over and out!

- M

Det där med telefonen.

Jag har funderat på en sak. Vårt förhållande som vi i dagsläget har med våra mobiltelefoner. Folk går inte ett steg utan dem; på toaletten, vid frukostbordet, i bilen, innan vi somnar & när vi vaknar. Jag ska inte sticka under stolen med att jag inte använder min telefon mycket, för det gör jag. Ibland får jag nästan ångest på tanken att mobilen håller på att ta över våra liv. . .

Att vi inte längre pratar med varandra på samma sätt som tidigare. Att somliga inte ens kan lägga ifrån sig sin telefon under en middag, när det KÖR bil eller när det är en bra film på TV:n, det är skrämmande. Har vi förlorat förmågan att vara sociala face-to-face? Eller rättare sagt; håller vi på att förlora den förmågan?

Det skulle vara fruktansvärt! Och jag har länge tänkt tanken att ha en korg i hallen, där alla kan lägga sina mobiler när de kommer hit. Iallafall när man har middagsbjudning, kalas eller något liknande. Fast jag tror det skulle reta gallfeber på folk. . . Kanske. Jag kan ju bara ta ansvar för mig själv och mitt förhållande till min telefon.

Jag kan ibland tycka synd om lilla O. För vissa dagar sitter man med den där jäkla telefonen i handen från morgon till kväll. Läser mail, skickar sms, tar bilder. Inte undra på att han älskar våra telefoner. Och inom sin tid kommer han att kunna använda dem, och det ska han få, för det är en del av hans generation. Men jag ska inte längre vara den mamma som jag är just precis i detta ögonblick; sittande på golvet. Med min iPhone i handen. Och skriver detta inlägg. Medan lilla O kryper omkring, på, sidan om mig.

Nej. Så från och med idag. Från och med nu. Ska jag lägga i från mig min telefon. Umgås med min son & min man, utan Facebook, bloggar, instagram! Ja. Så får det bli. (Men jag har den på lagom avstånd, ifall någon viktig ringer eller så)

Lite funderingar så här en fredag eftermiddag. . . Snart ska jag ta mig i kragen och fixa inför fredagskvällen( taco, film och annat gott, och inga mobiler!)

Julstämning.

Idag fyller lilla Os farfar 80 år. 80! Tänk vad mycket man måste varit med om under 80 år. Ja. Så idag firar vi 80 år. Med julmarknad och middag. Julstämningen smyger sig på.

Det är svårt att förstå

Jag har väldigt svårt att förstå vad vi faktiskt gick igenom för ett år sedan. Att vi inte gråtit mer, mått sämre eller tagit mer stryk av det som hände när lilla O kom till världen. Och nu, nu är jag jätteträdd att alla känslorna ska bubbla upp igen och att verkligheten kanske kommer ikapp. Så här ett år senare...

Mitt älskade lilla barn. Tänk att han nästan inte överlevde. Tänk att han inte andades. Tänk att hans lilla, lilla hjärta faktiskt inte slog några slag. Tänk att han var alldeles blå. Tänk att sådana tankar kommer nu - 12 månader efter förlossningen. Jag tänker ju såklart också, och framförallt; vilken tur vi haft! Vår friska fina underbara lilla pojke! Som vi älskar dig!

ett år sedan

Idag, den 9 november, är det exakt ett år sedan som vi började vår resa mot föräldraskapet. Tio dagar senare skulle vi äntligen få se vår älskade son.

Inläggning på grund av havandeskapsförgiftning. Tio dagar på sjukhus. Sju av dem med igångsättande medel i kroppen. Efter tio otroligt påfrestande dagar så kom lilla O äntligen ut till världen. Inte alls så som vi hoppats, önskat eller sätt på TV. Nej. Inte alls.

Kanske är jag redo att dela med mig av vår historia idag. Ett år senare. Men inte just nu. För nu ska jag färbereda det stundande ettårskalaset som ska ske imorgon med vår fantastiska föräldragrupp.

Lilla älskade barn, vad vi älskar dig.
"Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor... Utan dina andetag"

Det där med att öva

Ja. Idag övar vi lite. Vi övar på att ha två barn. Nej, nej, neeeeeej, nummer två är inte på väg. Vi är barnvakter. En tvååring och lilla O. Jag gillar det. Mysigt som tusan.

Vädret är inte lika kul. Men vi myser inne, men fika, film och filtar. Och kör bilbana, eller mannen och T kör. Jag fikar mest... Jag förbereder mig också inför imorgon. Ska bli väldigt skoj. Bloggträff. Framförallt ser jag fram emot alla fruarna som kommer vara där. Ja. Roligt.

Kameran måste ju med. Vilken snygg handväska passar till världens största systemkamera? Egentligen? Ingen...?

Kram fru W

Det där med att skratta tills det gör ont

Ja, igår var en sådan kväll. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Vi hade verkligen en lyckad kräftskiva med våra fina vänner. God mat & dryck, trevligt sällskap och nästan inget kan gå fel.

Jag har träningsvärk. Både ifrån det totalt urpumpande passet på förmiddagen men också från alla skratt. Ja, tänk att man är så lyckligt lottad att ha så fina vänner omkring sig.

Idag är det söndag. Simningen är avklarad och lilla O älskar det! Nu är han på besök hos farmor och jag ska ha egentid! Så skönt! En kopp te och något dåligt tv program. Lite småflx inför skolstraten också. Dags att göra sig redo... Huh! Snart är det januari och back to verkligheten.

Men först en hel höst av mammaledighet, kalas, jul och en massa annat mys.

Det där med vuxentid

Ja. Så var man hemma efter en helt fantastiskt härlig helg. Vi har bara varit oss, inte mamma & pappa, utan oss själva för ett dygn. Det var helt underbart, fast vi saknade lilla O, som hade det mysigt hos morbror, morfar & mormor.

Det var en härlig helg med en blandning av kalas, vin, lady gaga konsert (My god, så bra) god mat, mycket skratt men framförallt underbart sällskap.

Ja. En riktigt bra helg. Det är dock dags att återgå till vardagen imorgon. Men än så länge njuter jag av helgen som varit...

Kram

Jag har blivit ett freak

Ett träningsfreak! Det känns i musklerna att jag tränade bodypump igår, en SÖNDAG! Galet!

Skillnaden på alla andra gånger jag börjat intensiv tränat är att denna gången finns inget slut. Inget ge upp. Inga hinder. Målet är att gå ner i vikt. Bli starkare. Få bättre kondition.

Maten går bättre än förväntat. Sammanlagt har vi "fuskat" eller valt att unna oss saker som inte är lchf, som vi hellre kallar det - tre eller fyra gånger under de två månaderna vi hållit på. Och visst, det märks man unnat sig. Vikten stannar upp eller till och med tickar upp lite, men då var det värt det.

Idag visade vågen minus 1,1 kg till. Så jäkla gött. Istället för att tänka: oh nu ska jag köpa mig ett choklad för jag gått ner. Så tänker jag: nu jäklar ska jag ut och gå så att det blir minst lika många gram nästa måndag!

Jag brukar inte vara så öppen med vikten och våra dieter, men idag kändes det bra att skriva lite om det.

Så snart blir det en långpromenad med lilla O som för övrigt är jätte förkyld men kan behöva komma ut i friska luften. Och ikväll kör vi bodycombat! Vad nu det är för något. . . Spännande!

Kram M & lilla O

Det där med fina vänner

Ja, fina vänner är värdefullt. Vänner som man kan skratta med, gråta med, skoja med och bara vara med. Det är fantastiskt!

Jag är väldigt lyckligt lottad som har så fina vänner i mitt liv. Töserna i söder, som jag träffar alldeles för sällan men som ändå alltid finns där. Vi har ett förflutet som betyder så mycket. Vi är familjen.

Sen har vi de vännerna som jag fick genom högskolan. Vänner som vi inte känt så länge men som ändå kommit att betyda så otroligt mycket, vänner som kommer finnas vid vår sida resten av livet.

Och så har jag mina mammor! Mina underbara, fina mammor. Det är dom man kan prata bebis med, det är dom som förstår allt det där som föräldrar med barn i samma ålder förstår. Helt fantastiska människor som jag hoppas kommer finnas vid vår & framförallt Oskars sida en väldigt lång tid framöver...

Och sen de där vännerna i Dalarna... Oh ja, vännerna i Dalarna får vi inte glömma. Underbara, fina, mysiga vänner som vi önskar bodde ungefär 70 mil närmare oss, eller vi dem. Tänk vilken vänskap en resa till USA kunde skapa...

Sen har vi ju alla i våra familjer... Många inom familjen är ju underbara vänner också! Ja... Så är det!

Vänner, underbara vänner - vad jag älskar er!

Tidig morgon

Idag ska jag åka öster ut... Var ju tvungen att läsa en sommarkurs då jag inte hann slutföra en av kurserna innan lilla O kom till världen. Och nu ska den redovisas. Jag skäms. Jag har haft noll inspiration. Min redovisning kommer suga! Ja ja... Livet kunde varit värre. Solen skiner & det är iallafall något.

Kram

Slättarps gård

Vi begav oss söderut i förmiddags. Lilla O är genomförkyld, igen, så vi tog oss lite sovmorgon efter en hostig & snorig natt.

Ett besök hos mormor & morfar. Man går aldrig hungrig därifrån. Lilla O trivs som fisken i vattnet här, trots snoret.

Mamma, mormor & jag åkte en tur ut till ett oroligt mysigt ställe. Slättarps gård. Massa fina saker. Jag kunde nästan inte låta bli att handla men höll lite i pengarna. För nästa vecka ska vi på en ny mini-semester. Båstad. Härligt.

Mannen har grabb-dagar med segling och säkert en massa vin & killsnack. Så jag & lilleman åker till Båstad och så kommer mannen efter när han återhämtat sig igen på onsdag. Det blir lite vila, lite mys, lite släkt, lite shopping, säkert en massa god mat och dryck. Sista veckan på den gemensamma semestern kan inte sluta bättre. . .

Kram

Vilka dagar

Vilket väder vi har haft. Solen har tittat fram, flera dagar på rad till och med. Vi har varit hemma och pysslat, myst, solat, grillat & framför allt har lilla O badat i sin pool.

Idag hänger molnen tungt och det är åska i luften. Så det är hemma-häng idag. Skönt!

Tror jag ska baka lite nu. Lchf muffins. Det blir ju hamburgare ikväll, så gott.

Dagarna flyter ihop när man är hemma och har semester tillsammans. Hela veckan han varit som helg. Men jag gillar det!

Uterumsprojektet är påbörjat! Whoop!

Kram

En blandning av sött & salt

Frozen Margitha. Getost. Blåbär. Fruktsallad. Dagens intag.

Imorgon bär det av hemåt. Hem till TRE VECKORS semester hemma. Hela lilla familjen! Har hört att sommaren ska komma nästa vecka... Sol & bad? Jatack!

Smultronställen

Ibland hittar man platser som är sådär mysiga och underbara. Vid Göta kanal hittade vi en sån plats, massa mysiga hus och en riktigt mysig intedningsbutik. Köpte nya lyktor till mitt sommarprojekt som ska påbörjas nästa vecka: uterummet!

Idag öser regnet ner, så män och barn ska gå på museum och jag och A ska väl sitta i cafeét, dricka te och prata om livet. Man har en del att ta igen när man inte ses så ofta...

Kram

Mini-semester

Vi är i Linköping. Halva vägen från Dalarna, halva vägen från Skåne - där möts vi & vännerna från norr. Så mysigt. Solen skiner och det doftar sommar. Vi har turistat lite och besökt Göta kanal. Lilla O gillade båtarna mest.