Det där med att återuppta kontakten

Vissa människor kommer och går i ens liv. De som en gång lämnat förblir för det mesta borta men en liten skara kommer tillbaka. Av olika anledningar och på grund av olika livssituationer. Men härligt är det. Det är härligt att träffa en människa som man en gång i tiden hade allt gemensamt med, men som senare gled ifrån en och som man nu nästan har ännu mer gemensamt med. Ja.

Att få barn öppnar dörrar som en gång stängts. Nu är våra små liv lika gamla som vi var första gången vi träffades genom våra mammor. Sen ett års ålder och fram till nionde klass var vi nästintill oskiljaktiga. Så mycket minnen som vi har, egentligen. Det var vi som gick hem till varandra efter skolan, med egen nyckel, vi lekte hus-bakom-knut, vi sov över hos varandra och när hon skaffade kanin var jag inte långt efter. Och efter nian var det egentligen inget speciellt som hände, vi växte nog i från varandra.

Men nu. Efter att ha varit gravida och fått barn med tre veckors mellanrum för nästan ett år sedan så har vi nog växt ihop lite igen. Ja. En fortsättning på den vänskap som en gång fanns börjar växa fram igen tror jag... Nu ska det dock inte ta ett halvår innan vi ses nästa gång.

Gammal vänskap rostar aldrig... Eller hur man nu säger.
KRAM