En besvikelse...

Ibland känner man bara en sådan besvikelse och otacksamhet från människor man aldrig trodde skulle få en att känna så. Så illa att man vill be dem dra åt helvete. Fast de är inte värda det. Inte alls. Över huvudtaget.

Imorgon ska jag ta tag i det där meddelandet jag tänkt skicka under en veckas tid. Svaret på ett sms som mer eller mindre nästan lyckades förstöra min förra helg. Som tur är så tog mitt förnuft över och jag lätt det vara. För att inte göra något jag skulle få ångra. Jag insåg väl egentligen att det kanske inte var värt det. Fast nu, en vecka senare, finns det vissa svar som behövs skickas. Vissa saker som jag måste få sagt.

En vecka på praktiken är förbi. Man känner hur livet kommer bli när man börjar jobba på riktigt. Jag är otroligt tacksam för att jag lärt mig prioritera saker i mitt liv. Trots "heltids jobb", heltids studier, man & barn lyckas jag både få ihop träning, planering, vänner och vardagen i allmänhet denna veckan. Jag behöver inte välja bort något bara för att jag "jobbar" och pluggar med man & barn. Det är jag tacksam för.

Nu ska jag försöka läsa ut Mr Grey. Den har legat på mitt sängbord i månader.... Kanske orkar läsa 2 sidor, innan jag somnar.

Kram