Det där kejserliga snittet.

Det är nu lite mer än ett år sen som vår familj utökades från tre till fyra. Lilla Alice föddes. Den 10 juli 2014. Och jag har inte skrivit någon förlossningsberättelse än så det kanske är på tiden?

Ja. Den 10 juli 2014 var det alltså bestämt att hon skulle plockas ut. Om inge hände innan. Och det gjorde det inte. 

Så den 9 juli lämnar vi med känslan av både spänning och nervositet Oskar hos min mamma. Sen beger vi oss mot Lund. För en sista kväll i stillhet som enbarnsföräldrar. Vi bor på hotell, går ut och äter. Lägger oss tidigt för att bege oss mot Lunds universitetssjukhus kl 6:30 nästkommande morgon.

De hade berättat att vi skulle infinna oss på sjukhuset kl 7. Sen skulle vi och två andra par få reda på i vilken ordning våra snutt skulle Ske. Vi bad till gudarna att vi var först ut! Och de måste hört vår bön! För det var vi! Känslan av att slippa hinna bli nervös och känslan av att slippa vänta var underbar.

Vi fick vårt eget rum. Riktigt heta kläder inför operationen som skulle på direkt då det snart var dags att rullas ner på OP!  Då slog det mig! Nu skulle vi bli tvåbarnsföräldrar!!! Helt galet!

Iallafall så skulle först en kateter sätta in. Och jag säger bara att det var V Ä R S T A med hela kejsarsnittet! Tänk er själv, en slang upp i urinröret... Not so skönt!

Med det sagt så promenerade, eller, vaggade, jag upp till operationssalen. Där fick jag sätta mig på bristen eller sängen och luta med ryggen allt vad jag kunde. Och narkosläkaren gjorde ett utomordentligt jobb. Efter några minuter så började det liksom kittlas och brännas i benen. Sen helt plötsligt kunde jag inte spänna rumpan... Ja, då var känslan borta från bröstet och ändå ut till tårna! 

Det var just detta somnande var en av de sakerna sommarmat mig mest. Att bedövningen, Gud förbjude, inte skulle ta. Men det gjorde den. Och de testade på alla möjliga vis och visst tog bedövningen.

Allt var så proffsigt. Alla var så redo. Alla var så trevliga. Hela rummet fullt med folk som visste exakt vad de gjorde och när det skulle göras. Jag kände mig så trygg!  Från första sekunden.

Sen var det dags! Jag fattade inte riktigt vad de gjorde men de sa till när de började om efter en yttepytteliten stund så hör man ett vrål! Hon är ute! Vår stora lilla tös! Och hon skriker och ser så där välmående ut som ett barn ska göra när det kommer till världen! Lyckan var total! Klockan 7 var vi på plats, 8:33 föddes lillasyster A! Helt galet egentligen!

Stefan fick gå iväg med henne och väga & mäta och så där. Är glad att han fick uppleva det efter allt det han såg under Oskars förlossning. Sen fick hon äntligen komma upp på mitt bröst! Detta lilla knyte! Så underbart söt!

En liten stund fick de vara kvar. Sen var det dags för mig att sys ihop och så där. Narkossköterskan som stannade hos mig var också helt fantastisk. Hon pratade och höll mig sällskap hela vägen upp till post-OP & uppvak. 

Där låg jag, som tur var, knappt en timme! Hade ju hört om folk som fått

Ligga fler flera timmar där! Men jag fick tillbaka känslan i benen relativt snabbt! 

Jag försökte sova. Försökte njuta för Jah visste ju inte vad som väntade mig, vad för typ av liten människa vi fått. Sen rullades jag in till den nyblivna tvåbarnspapapn & vår fina lilla dotter!

En obeskrivlig känsla. Men ett snitt hade jag gjort om alla dagar i veckan! För så bra som jag mådde efter. Jag var uppe och duschade några timmar senare. Valsade omkring med vår dotter i platsbaljan i korridorerna. Ja, en helt fantastisk känsla!

Så då och där, nere i Lund, föddes vår dotter Alice, 3822 gram & 54 cm lång, på årets varmaste dag!